INTERVJU: Carl Skaff, Axel Rundqvist, Oskar Larsson & Martin Steinberg
Från kylan till coloristens varmaste färger
Text & foto: Jonatan Kruse
När australienska Blackmagic Design köpte DaVincis flaggskepp Resolve för åtta år sedan drog man proppen ur både prislapp och beryktad kvalitet. Från en natt till en annan gick plattformen från svindyrt färgverktyg till var mans egendom via ett besök på Blackmagics sajt. Strategin var att köpa envälde och öppna vägar till hårdvaruförsäljning. Nu byter svenska posthuset Chimney sin huvudkostym till Resolve – och med det har programmet på allvar tagit sig tillbaka till finrummet.
Finrummet ja, termen kopplar oftare till sammanhang med höga egentankar och lite skitnödighet, än till just guldbeprydda salar. Men i Chimneys fall är liknelsen bokstavlig, företaget ligger bara ett stenkast från Kungliga slottet med bedårande utsikt över Skeppsbron i Stockholm. Rummet vi träffas i är K-märkt med historien ingraverad i väggarna. En tillfällighet eller ödets nyck att filmsveriges modernaste utrustningspark ryms i stadens äldsta lokaler, eller är det bara opraktiskt?
– Onödigt i alla fall, skrattar coloristen Carl Skaff när han guidar genom lokalerna. Vi colorister sitter ju mestadels i mörker, så mycket njuta av utsikten blir det inte.
Carl Skaff
Det är fyra yrkesmänniskor som träffas för att prata färg, framtid och mjukvara – med fokus på just Blackmagic Design och Resolve. Men låt oss börja från början, vad är grade och hur länge har termen funnits? Frågan skapar tystnad i guldrummet där vi sitter tillsammans, den var tydligen svårare än jag trodde.
– Att återställa färgbalanser och normalisera kan man knappast kalla grade, resonerar Skaff. Istället handlar det om att förädla och förhöja. Skapa förutsättningar för att förlänga berättelsen med hjälp av att ta kontroll över färgen.
Och om jag ber er ge ett exempel på grade – så alla fattar?
– Matrix, säger hela skaran med Martin Steinberg, Axel Rundquist, Oskar Larsson och Carl Skaff unisont. Den gröna berättelsen kontra den i svagt blått. Med Matrix fick graden en huvudroll, den var inte bara snygg utan helt avgörande för att förstå filmens berättande.
– Grade har alltid funnits, kommenterar Oskar. Förr kanske det kallades ljussättning och skedde under framkallningsprocessen. I dag är steget förstås helt digitalt och sker precis innan mastering.
– Nästan inget material distribueras ogradat, fyller Martin i. Det skulle möjligen vara nyheter. Annars har allt du ser gått igenom processen, även om långt ifrån allt får den konstnärliga, tidskrävande behandling som de allra dyraste produktionerna kan kosta på sig.
In i finrummet
Chimney har alltså valt att uteslutande satsa på Resolve som gradeverktyg, och med det lämnar konkurrenterna huset.
– Du väljer mellan Baselight, Luster, Mystica, Pablo, Nucoda och Speedgrade, resonerar gruppen när jag ber dem räkna mjukvara på fingrarna.
Gränssnitt. Användarupplevelsen mellan de olika plattformarna är helt jämförbar, och är man duktig på ett verktyg känner man igen sig i ett annat.
Så varför föll valet på just DaVincis Resolve? Frågan visar sig innehålla flera dimensioner, och när svaret står klart är det uppenbart hur både Chimney, Blackmagic och den enskilde ljussättaren tänker.
– Själva programvaran är billig, i vissa fall helt gratis, men i samspelet med paneler, monitorer och övrig utrustning blir priserna mellan utvecklarna jämförbara. Så att bara förklara med priset håller inte, förklarar Skaff, även om inte Blackmagics prislapp är den högsta.
– Jag känner överhuvudtaget inte till något annat, menar Axel som är den yngsta i skaran, och förklarar hur han började med programmet i gratisversion när intresset ledde honom hit i tonåren. Det är klart att jag testat konkurrenterna, men för att kalla sig operatör måste kunskapsnivån vara ganska hög och jag är inte den som hoppar mellan plattformarna, menar han.
Det visar sig att Oskar stämmer ganska bra överens med Blackmagics förmodade strategi när de en gång köpte plattformen.
Axel Rundqvist
– Jag var på IBC när det hände, förklarar Carl Skaff och berättar om ett uppköp 2009 som skrällde rejält när ett prisfall drabbade kunder som nyss köpt plattformen hårt. DaVincis affärsmodell var naturligtvis att sälja programmet, som tillsammans med hårdvara då var väldigt dyrt, förklarar han. Men Blackmagic ville i stället skapa en ingång till hela sitt produktgalleri, inte minst till hårdvaran, och visste med sig att de dyra mjukvarornas tid var förbi. En tid senare gick programmet att ladda ned helt gratis, och det var naturligtvis surt för dem som betalat dyrt för det lite tidigare.
Men det gjorde också att användare som Axel aldrig kom på tanken att testa något annat, vilket har skapat en situation där det finns ett utbud av colorister riktigt duktiga på Resolve, som i sin tur driver utvecklingen på posthusen, medan personal till de andra systemen knappast går att få tag i. Så svaret är alltså mångbottnat – det handlar om en kombination mellan kvalitet, prisbild och faktum att företaget lyckats med att etablera sig själva som standard.
Priset föll, prestigen föll
Vi pratar grade, postproduktion och Blackmagic och det är en värld med många som tycker och skriker, men få som verkligen kan skilja agnarna från vetet. När Resolve frikopplades från sin höga prislapp föll även anseendet, samtidigt som konkurrenterna gjorde allt för att smutskasta programmet.
– Hur bra kan en gratisprogramvara egentligen vara, skrattar Axel ironiskt när jag ber gruppen resonera över bra och dåligt med programmets utveckling.
“Det är som en penselsamling, och ju fler jag har tillgång till, desto snabbare går det. Oskar Larsson
”
Sanningen är att Resolve stått sig i jämförelse med konkurrenterna, men att man lidit prestigeförluster när prisbilden gick från en till en annan. Det är också så att Resolve installerat i en gammal bärbar dator har jämförts med ett komplett utrustningspaket med kontrollpanel och kalibrerade monitorer – och då är det svårt att kamma hem vinsterna.
– Låt säga att en riktigt bra panel är avgörande både för att jobba bra och riktigt snabbt, förklarar Oskar när jag ber honom lista utrustningsstegen. Det är som en penselsamling, och ju fler jag har tillgång till, desto snabbare går det.
– Har du dessutom kalibrerade skärmar, en duktig hårdvara och ett rum som inte kastar ögat ut på egna färgäventyr blir det ännu bättre, konstaterar Martin Steinberg.
Kontrollmöjligheter finns det gott om – och samtliga inom omedelbar räckhåll
Gruppen menar att de stora systemen är helt jämförbara med varandra och att man måste dyka djupt i utrustningslistorna för att hitta skillnader.
– DaVinci Resolve har fått studioambitioner och implementerat både en redigerings- och ljudhanteringsdel, konstaterar Axel. Huruvida det är lyckat och gör programmet bättre är svårt att avgöra här, i ett sammanhang av specialiserade colorister, men det är uppenbart att Black Magic försöker dra hela kedjan av postproduktion till sig.
– Med tunga 4K-strömmar i okomprimerade raw-format är det också upp till hårdvaran att leverera, påminner Martin Steinberg samtidigt som han passar på att ge Apple en känga.
Själv kör han Linux, helt enkelt för att bygget med rejäla SSD-diskar och multipel GPU-acceleration är för dyrt på Mac – om det ens är möjligt. Av samma skäl är också Linux valet på Chimney. Här ska programmet samspela med ett avancerat workflow från intankning av material via redigering och ljudläggning till grade och online som kräver det tyngsta maskinerna.
Pot och post ska bort
Chimney har länge varit ett av landets största postproduktionshus med strid ström av långfilmer, reklamfilmer och tv-serier som sammanställs och slutmonteras här. Namnet, som förr var Chimney Pot, har länge varit synonymt med just högkvalitativ postproduktion. Men nu återuppfinner man sig själv och suddar bort prefixet ”post” samtidigt som ”pot” är försvunnet sedan länge.
Marknadschefen Lisa Målbäck låter mig veta att man genom uppköp och företagsmässigt nytänk vill börja omfamna hela produktionsprocessen från idé till färdigt resultat. Jag undrar om Blackmagics övriga delar med redigering och ljudhantering rimmar med företagets bredare grepp, men där går gränsen för vad företaget vill kommentera för Monitor. Men vad betyder det för branschen att en så pass tung spelare som Chimney går över till Blackmagic?
– Det handlar om leveranskvalitet, säger Carl Skaff som nu tagit både mig och gruppen på en rundtur bland lokalerna i gamla stan. Vi har avdelningar för tv-serier där operatörerna ska leverera, men där sekunder och minuter räknas och arbetshastighet väger lika tungt som konstnärliga detaljer.
Gruppen hamnar plötsligt i diskussion med varandra om något färgmässigt över mitt huvud, och det tar en stund innan vi går vidare mot företagets biograf. På vägen passerar vi reklamavdelningen med tydlig kundanpassning – här sitter gärna uppdragsgivaren med under hela processen.
– Reklambeställarna sitter ofta med under processen och är noga med detaljerna, så naturligtvis måste vi möta även deras krav, förklarar Skaff. Här börjar vi faktiskt bli vana med att regissörerna kan en hel del om Resolven under färgarbetet vilket kan bli lite märkligt – det händer att vi får handfasta tips av våra klienter under arbetets gång.
– Då gäller det att både vara självsäker och inlyssnande, resonerar Oskar, som gärna gillar dialogen med kunniga kunder.
– Så länge det inte handlar om att bjuda på ens egna upparbetade genvägar och förinställningar, och sedan bara lämna över till kunden att pyssla själv. Då kör man ofta i diket, och sådana upplägg undviker vi.
Vi har kommit in i biografen anpassad för ett tiotal personer plus operatör. Projektorn som brusar svagt är en nyinstallerad 4K Christie, och jag får veta att även duken bytts ut för att matcha den något färgstarkare projektorn.
– Man måste så klart kalibrera om projektorn vid ett lampbyte, men däremellan håller sig färgerna, säger Carl Skaff.
“Det närmaste du kommer P3 som konsument är de nya telefonerna, säger Martin [Stenberg] och halar upp en färsk iPhone 8 ur fickan.
”
Resolven rullar även här inne, men i stället för Rec-709 som är standard i de andra rummen kör vi färgrymden P3 här som dels är större men framför allt identiskt med hur biografernas projektorer är inställda.
– Man får lite extra färgtryck i biobiljetten, menar Oskar och syftar på P3 som helt enkelt levererar fler nyanser än färgrymderna för tv och webb.
– Det närmaste du kommer P3 som konsument är de nya telefonerna, säger Martin och halar upp en färsk iPhone 8 ur fickan. Vitpunkten må vara annorlunda, men färgrymden sägs nå hela vägen till P3, men man får akta sig för NightShift, skrattar alla i kör.
Bakbunden med boxhandskar
Martin Steinberg
Blackmagic som utvecklare och leverantör av en programvara som en gång utvecklades av DaVinci – men hur står sig företaget utöver det? I coloristernas rum är mjukvara, kontrollpaneler och några av vectorskopen från Blackmagic – men skärmar och datorer är det inte.
– Jämför man priserna mellan Blackmagic och TC Electronics på kringprodukterna leder Blackmagic rejält, förklarar Carl Skaff. Här levererar Blackmagic utmärkt, och det finns inte anledning för oss att välja något annat.
Även kontrollpanelerna är man nöjda med.
– Det går att jobba utan också, berättar Martin Steinberg, men det blir som att måla tavlor bakbunden med boxhandskar.
– Jag har ju tre klotrunda färgreglage för lågdagrar, mellanregister och högdagrar, förklarar Carl Skaff. Och jämte de tre hjulreglage för att justera färgmängden. Sammantaget blir det ett verktyg där jag omedelbart hittar rätt, det sitter liksom i händerna. Vidare finns det förinställningar på nästan hela uppsättningen funktioner, samt de sceninställningar jag sparar per scen och bild. Kort sagt skulle arbetet vara nästan obegripligt mycket trögare om jag inte hade min panel.
Resan hem
Blackmagics Resolve har nått version 14, och samtalet görs sporadiskt över några nya funktioner som Color Compressor och en ny stabilisator som visst ska fungera utmärkt. Studioambitionen med ljud- och redigeringsmöjligheter i samma program har färggruppen ingen koll på.
– Programmet var under sin betaperiod lite småbuggigt, säger Axel Rundkvist och Carl Skaff håller med.
– Man listar en grym lista med features, men med en användargrupp på troligen över miljonen finns det alltid folk som gnäller och anser att de flesta features bara är buggfixar.
Den stora nyheten är knappast detaljerna i version 14, utan att Blackmagics långsiktiga plan att gå från kylan till finrummen faktiskt till slut verkar fungera.
– Vi får inte bygga om här, inte ens hänga tavlor på väggarna i vissa rum. K-märkt är knepigare än vi trodde, skrattar Skaff.
Samtalet når sitt slut i en av Stockholms äldsta och vackraste lokaler. Hade regalskeppet Wasa haft sin jungfrutur i dag, hade vi första parkett genom de enorma fönstren mot vattnet. Finrummet, helt enkelt. Hit tog Blackmagic sikte för åtta år sedan. Och nu tar man av sig ytterrocken, för man har hittat hem.
