INTERVJU: Anna Linder

SAQMI – ett unikt och efterlängtat filmarkiv

Text: Peter Fredberg
Foto: Maja Borg & Hanna Högstedt

Anna Linder är norrlänningen som numera bor i Göteborg och hen har alltid jobbat med kultur på olika sätt. Utan formell utbildning är hen mer autodidakt och har startat SAQMI -The Swedish Archive for Queer Moving Images. Det är ett helt unikt arkiv som samlar den queera rörliga bildens historia i Sverige.

Anna har tidigare jobbat med allt från att arrangera skolbio, till att vara med och starta upp Film i Västerbotten när det begav sig.

– På Fågel Blå i Stockholm jobbade jag som biografföreståndare och spenderade även åtta år på Filmform, som är ett arkiv och en distributör av experiment- och konstfilm i Sverige. Där arbetade jag både som producent och curator, berättar Anna.

Det har även blivit en hel del uppdrag på filminspelningar och hen har jobbat som allt från inspelningsassistent, till producent. Men det roligaste tycker hen helt klart är att göra egen film.

“En del sade att jag inte skulle klara av att starta ett sådant här arkiv i Sverige, för att utbudet är ganska snävt.”

– 2000 drog jag igång mitt första filmprojekt, cum pane – den man delar sitt bröd med och den blev klar 2002. Filmen handlar om tunnbrödsbakning i Norrland och är en experimentfilm som faktiskt fortfarande visas, vilken naturligtvis är väldigt kul. Mina andra filmer har visats på festivaler som Rotterdams filmfestival och Palm Springs Tribeca, men även på flera platser i Sverige. Senast visades Spermahoran på Galleri Alkatraz i Ljubljana, Södertälje konsthall och under hela sommaren som installation i Moderna museets minibio.

I dag jobbar Anna med SAQMI och sina egna konstprojekt, som till exempel experimentfilmen Kronotorpet. Hen är även mentor och konstnär i projektet Myter & Verkligheter – En lesbisk Odyssé, men allra mest är hen föräldraledig med Juno, tio månader.

 – Just uppdraget som curator är något jag ofta har återkommit till, då jag verkligen tycker om att visa film, och senaste året har jag fokuserat på just Queera rörliga bilder. 

I dén till arkivet dök upp när Anna hade en forskningstjänst på Akademin Valand i Queer rörlig bild under fyra år. Då fokuserade hen mest på experimentell feministisk queer rörlig bild och skrev även en bok i ämnet. Arbetet med arkivet startades 2016, ett år innan hen avslutade sin forskningstjänst.

– En del sade att jag inte skulle klara av att starta ett sådant här arkiv i Sverige, för att utbudet är ganska snävt. Men det skulle visa sig att det faktiskt fanns mängder av filmer därute som verkligen passar in.

Anna Linder

SAQMI

The Swedish Archive for Queer Moving Images är i dag ett av världens första arkiv för queer rörlig bild. Eftersom Anna är baserad i Sverige så tänkte hen i första hand skapa ett svenskt arkiv då det blev lite mer hanterbart att börja med.

– Vi är faktiskt ganska bra på queer film i Sverige just nu och det finns ett stort intresse för det. Men det behöver ändå synliggöras mer, framför allt filmer från förr, då det inte var så enkelt att göra sådan film och beröra de ämnena. 

Anna sökte utvecklingspengar från Kulturbryggan för att göra en undersökning kring projektet och intresset kring att starta upp ett arkiv för queer rörlig bild. Det blev intervjuer med 19 personer som är aktiva inom området i Sverige och det visade sig att det fanns ett stort intresse och ett hålrum att fylla. 

– Det gjorde att jag blev väldigt peppad, det kändes som om jag var på rätt väg, att det fanns plats för arkivet och att det nu var dags att förverkliga idén.

Vilka är ni som jobbar med projektet?

– Vi har en projektgrupp som bland annat är specialiserade på arkivering och databashantering. Bland annat en bibliotekarie och två queera arkivarier som är väldigt intresserade av queera historier. Sedan har jag en tekniker och två personer som jobbar med formgivning. Det finns också ett flertal personer som jag rådfrågar om saker och även en referensgrupp med filmare och konstnärer, som är en bra resurs att bolla idéer med.  

Varför behövs ett sådant här arkiv i dag?

– Av många anledningar. För det första är det en resurs för upphovspersonerna. Alla som gör film och är aktiva i dag känner inte alltid till historien kring queer rörlig bild i Sverige. En del har inte sett sina kollegors verk och vet inte vad som skapats förr. För det andra är det till för de som vill titta på filmerna och använda sig av arkivet för att exempelvis komplettera historieskrivningen. 

Det har hittills varit svårt att hitta dessa filmer. De ligger ofta bortglömda på hyllor eller hemma hos någon och samlar damm och börjar sakta men säkert gå förlorade. 

– Arkivet har därför ett värde för folk som kommer efter och ska ta upp flaggan och fortsätta föra traditionen vidare. Då är det viktigt att det finns tillgång till dessa filmer och även att det arrangeras visningar och ges möjligheter till möten mellan kreatörer, publik, arrangörer och forskare. 

Vad krävs för att få vara med i arkivet?

– Egentligen bara att du har någon svensk koppling. Antingen handlar filmen om något som är uppenbart queer, eller så är du som upphovsperson queer. Självklart kan du välja att inte vara med i arkivet om du inte vill. 

Hur många filmer har ni i arkivet idag?

– De titlar som skrivits in i arkivet i dag är runt 300 stycken och det vi fokuserat på nu är en inventering av filmer som finns därute och på hur arkivet ska vara uppbyggt. Vi vill även queera själva tänket kring databasen och arkiveringen. 

“Det finns ingen standard för ett sådant här arkiv, utan vi försöker hitta vår egen standard.”

Det finns idag inget vettigt sätt att skriva in en upphovsperson i en klassisk databas om hen använder sig av flera namn eller alias under sin karriär, vilket inte alls är något helt ovanligt för någon som lever som queer skapare i dag.

– Det finns ingen standard för ett sådant här arkiv, utan vi försöker hitta vår egen standard. Vi har kontakt med andra arkiv i världen och ingen har ännu ett konkret sätt att lösa detta på. Med hjälp av vårt system vill vi att du ska kunna följa en queer upphovsperson på sin resa genom hela karriären. Om du exempelvis vill forska eller göra en undersökning så ska du kunna se att den här personen är kopplad till andra personer eller alias i databasen.

Vad händer just nu?

– Vi fortsätter att leta efter filmer som vi kan skriva in i arkivet. Med de upphovspersoner som vi vet har gjort film så skriver vi bara in titlarna och namnen i vår databas. När vi väl vill aktivera filmen i arkivet så frågar vi personen om vi får lov att använda materialet och ber om bra filer, oftast originalmaterial, visningsfiler och liknande.

Anna älskar att jobba med egna filmer och projekt. Här under arbetet med Spermahoran tillsammans med Zafire Vrba och Maja Borg.

Fortfarande digitalt och mobilt

Arkivet har inga lokaler i dag utan är fortfarande väldigt digitalt och mobilt. SAQMI söker naturligtvis på sikt efter lokaler för att i alla fall få en enkel fysisk plats tills vidare och jobba vidare ifrån. Just nu samarbetar de med Akademin Valand och har där tillgång till platser och biograf.

– Jag vågar inte riktigt heller dra igång något större när det kommer till stora tekniska investeringar. Som jag ser det blir det nog så att hur vi än vrider och vänder på det så kommer vi inte att bli ett jättelikt arkiv. Då är det bättre att vi allierar oss med ett annat arkiv, som redan har all teknisk utrustning och som vill jobba med oss. Det är ingen idé att uppfinna hjulet en gång till.

Anna tycker att tekniken har kommit så pass långt att det går att genomföra ett sådant här projekt på ett helt annat sätt än tidigare och allting i databasen går att exportera vart som helst. 

– Vi har skapat den på det viset. Så när vi väl har bestämt oss var vi vill ligga någonstans, så finns databasen klar för export. Just nu handlar det också mycket om att hantera länkar till olika visningsfönster. De flesta filmare och konstnärer som jobbar med rörligt material i dag har ofta bra visningsfiler, som redan ligger på någon form av visningstjänst som Vimeo eller YouTube.

Hur ser framtiden ut för arkivet?

– Jag hoppas att det vi gör nu kommer skapa ett bredare intresse och att vi kan hitta en fysisk plats att jobba ifrån, för att fortsätta utveckla arkivet långsiktigt. Vi har även märkt att det finns en efterfrågan internationellt, vilket också är spännande.

Närmast ligger visningen av programmet It´s a Fucking Man´s World på Moderna Museets Filmklubb den 16 november. Därefter blir det repriser på både Umeå Europeiska Filmfestival och Göteborgs Filmfestival.