TEST: Sanken CS-M1
Minimick som imponerar
Text: Johannes Oscarsson
Allt blir mindre i elektronikens värld, och små mikrofoner har väl ingen tackat nej till? Sanken kommer med en lättviktare lång som ett pekfinger, en miniatyr-shotgun med interferenstub och allt. Vi tar en titt på CS-M1.
Japanska Sanken är etablerade tillverkare av mikrofoner, i nordisk filmproduktion kanske inte minst deras välkända tryckzonsmick CUB-01 för bilscener eller myggan COS-11. De har en del mikrofoner kända inom musikområdet också där man bland annat specialiserat sig genom att flera modeller har frekvensomfång ovanför det hörbara området. Inom filmen har de också ett flertal shotgunmikrofoner, som CS-3e där man använder sig av både den typiska interferenstuben med slitsar samt en kombination av flera mikrofonkapslar för att nå jämn och riktad frekvensgång.
FAKTA
TYP Kort shotgun-mikrofon, kondensator.
KARAKTERISTIK Supernjure
KONTAKTER 1x XLR-M
VIKT 50 gram
DIAMETER 19 mm
LÄNGD 103 mm
TILLVERKNINGSLAND Japan
PRIS 8 800 exklusive moms
DISTRIBUTÖR Semafor, www.semafor.se
Nu siktar man alltså in sig på en (bokstavligen, inte ekonomiskt!) mindre marknad där det primärt finns två användningsområden för den pyttelilla CS-M1: för professionella ljudtekniker med bom, eller monterad fast på kamera för produktioner utan ljudtekniker. För den som undrar varför storleken spelar roll på kameramonterade mikrofoner är det enkla svaret att mikrofonen annars löper risk att sticka in i bilden, särskilt med vidvinkelobjektiv. För ljudteknikern är det alltid attraktivt med lättare mikrofoner (det blir tungt ute på en fem meter lång bom i slutet av dagen!) och ju kortare de är desto närmare bildkanten kommer man med mikrofonen.
CS-M1
Jösses, vad den här mikrofonen är lätt, är det första som slår mig när jag packar upp den. Det är en liten mikrofon, även om den inte kan anklagas för att vara någon miniatyr. Det finns flera mikrofoner i samma klass som är mindre, Sennheisers MKH8050 exempelvis, men den har inte någon interferenstub – och CS-M1 väger faktiskt på grammet lika mycket som 8050. Ytan är mattsvart och den pekfingerlånga mikrofonen mäter 19 mm i diameter – relevant för huruvida den passar i befintliga upphängningar, exempelvis. Det är alltså precis som en XLR-hane och det går att koppla CS-M1 rakt in i en mikrofoningång.
Det ska också sägas att mikrofonen är en vanlig kondensatormick och kräver 48 volt fantommatning. För den som ska använda CS-M1 med en kamera måste man alltså kolla att den kan leverera riktig fantommatning och inget tolvvolts-trams.
NYA TIDERS KORTA SHOTGUNS
Det här är alltså en mikrofon som man kan misstänka har ambitionen att ligga någonstans mellan en typisk inomhusmikrofon med supernjure-karakteristik som Sennheisers MKH-50 eller Schoeps MK41-kapsel, och en typisk shotgun-utomhusmikrofon som en MKH-416, CMIT eller Sanken CS-2. Riktningskarakteristiken beskrivs som en supernjure, alltså mycket riktad framåt och som minst känslig snett bakifrån, men man har samtidigt satt på en mycket kort interferenstub för att öka riktningen i de högsta frekvenserna.
Utvecklingen inom fältet verkar gå längre bort från riktigt långa interferenstuber till mikrofoner med kortare format.
Shotgun-mikrofoner bygger på att en interferenstub sätts framför mikrofonens kapsel och genom de många slitsarna i tuben skapas en massa tidsskillnad för olika frekvenser som kommer från sidorna (och till viss del bakifrån). Skillnaden i den tid det tar för en given frekvens som kommer in genom flera olika slitsar medför att signal från sidorna släcker ut sig själva. För ljudvågor som kommer rakt framifrån åker de rakt in till mikrofonkapseln och drabbas inte av några utsläckningar.
Det innebär också att riktnings-effekten är helt beroende av hur lång interferenstub man har utrustat mikrofonen med. För att åstadkomma utsläckning (och därmed riktning) långt ner i basen skulle man behöva utrusta sin mikrofon med en väldigt lång interferenstub. För varje fördubbling av röret kan man snäva av sin karakteristik ytterligare en oktav längre ner. En mycket kort tub påverkar knappt annat än övertoner och för filmbruk är det i huvudsak relevant att ha snäv upptagning i det övre mellanregistret där konsonanter som triggar rumsklang huserar (även om det förstås finns stora fördelar med snäv riktning även i lägre frekvenser).
I fallet med CS-M1 och dess sex centimeter långa tub är karakteristiken en (mycket jämn och snygg) supernjure upp till åtta kHz där den smalnar av och får ett för interferenstuber typiskt ojämnt mönster ovanför det. En kort tub ger förstås också fördelen att man kommer närmre ljudkällan utan att hamna i bild!
LÄTT KRÄVER RÄTT SKYDD
En så här lätt mikrofon har många fördelar, inte minst för bommaren som i slutet av ett tiotimmarspass är glad för varje gram hen sluppit häva runt längst ut på bommen. Det går också att gömma mikrofonen på olika sinnrika sätt när formatet är så litet. Tekniskt blir det dock en utmaning med upphängningen; tillbehörstillverkaren Rycote har utvecklat några varianter för denna typ av mikrofoner och säger själva att det är rätt knepigt.
Det beror på att upphängningens styrka och följsamhet måste avpassas mot massan hos mikrofonen och – än värre – det mer svårförutsägbara vindskyddet. Med en så kort kropp bärs vikten av ett tryck-på-vindskydd mestadels av den främre punkten och då måste den kanske vara mer rigid än vad som vore optimalt för en lätt mikrofon. Det i sin tur kan släppa igenom mer bummel från bommen, särskilt då även den bakre punkten också måste vara rigid för att förhindra att mikrofonen skramlar runt i och med att den börjar agera som en hävstång.
Ja, ni hör ju. Man kan inte få allt, och det finns ingen gratis lunch. En del problematik löser man med att hänga upp mikrofonen inuti en zeppelinare som låter mikrofonens upphängning anpassas efter mikrofonen, och sedan sköter korgen och pälsen själva vindskyddet. Det är förstås en dyrare och mer omständlig lösning, men klart bättre ljudmässigt.
SOUND
Sanken CS-M1 låter… ruggigt bra. Diskanten är klar och ren med ett lyft på fem dB kring åtta kHz och sedan har man byggt in ett högpassfilter för att skära bort bas vid 70 Hz. Dessutom börjar frekvensgången dala så stilla redan omkring 120 Hz. Karaktären på mikrofonen är i huvudsak tydlig snarare än kraftfull, även om det inte saknas bas på nära håll – ofta tycker jag att man måste vara nere och skära kring 100–200 Hz för att få bort bumlighet, men här är det redan gjort. Tyvärr är det ju också skuret nedanför detta, och vill man komma åt lite låga mansrösters fundament kring 80 Hz så får man vackert eq:a fram det själv.
Jag upplever att CS-M1 är som en basskuren MKH-50, men vid samma fysiska avstånd känns den ljudmässigt närmare och tajtare med mindre rumston och mer grepp om ljudet.
Riktningskarakteristiken är fin, riktigt fin, faktiskt. Att rotera mikrofonen medan man låter ett S ljuda över läpparna avslöjar att så fort man går bortanför 45° tappar man märkbart nivå, vilket fortsätter rejält till 90 grader. Och även om det visst finns en liten baklob (alla supernjurar har det inte om den inte ”trollas bort”) så är den i praktiken mycket lätthanterlig. I princip plockar inte CS-M1 något vid 90 grader utan skärmar av det mycket effektivt. Frekvensgången i den högsta diskanten är – som kan förväntas med en interferenstub – lite ojämn och man kan i tester höra hur S-ljud eller brus ändrar lite karaktär när mikrofonen vrids, men i den verkliga världen fungerar det jättebra. Statiska miljöljud blir avskärmade och låter ändå fina, särskilt utomhus. Som vanligt låter saker en bit bort i rum med rumsklang inte så vackert, men det beror mest på att de flesta rums klang inte låter så vackert. Till skillnad från många äldre shotgunmikrofoner låter det inte illa på grund av själva mikrofonen.
Resultatet är att det blir jämna, fina övergångar mellan olika talare, som förstås också beror på bommarens skicklighet. Man kan inte räkna med att plocka upp så mycket off-axis, vilket är hela poängen med en så riktad mikrofon. Tack vare den fina, jämna karakteristiken innebär det att man kan lyfta upp repliker som bommaren missat utan att det låter illa – det låter bara svagare.
I bruk kan man konstatera att CS-M1 är relativt vindkänslig. Ett litet skumgummiskydd förslår inte, utan förmodligen kommer man att behöva använda vindskydd även inomhus för att snabba bomrörelser inte ska ge fula vindljud. Som tur är har både Rycote, Cinela och Bubblebee lösningar för mikrofoner i CS-M1:s storlek.
SAMMANFATTNING
Sanken CS-M1 är en liten utmärkt supernjure där man fattat många beslut rätt under konstruktionen. Den är så pass tajt att man kommer åt ljud bättre än med en del andra mikrofoner och här har man nog interferenstuben att tacka som ger en snäv och kontrollerad riktningskarakteristik utan att för den skull ha så gräslig baklob som ställer till det inomhus. I huvudsak gissar jag att CS-M1 kommer att användas inomhus samt på enstaka utomhusbilder.
Ljudet är utmärkt, om än något synd att man börjar kapa basen redan nedanför 120 Hz. Mikrofonen lämnar en kraftig utsignal tack vare sin höga känslighet (79 mV/Pa).
Så, vem ska köpa CS-M1? Videofilmaren som vill sätta en bra mick på sin kamera har ett klockrent val så länge den paras med ett bra vindskydd, och ljudteknikern som behöver en bra inomhusmikrofon har en jättefin kandidat. Där beror det slutliga valet på tycke/smak, rösten hos den man spelar in och hur soundet gifter sig med produktionens myggor och andra mikrofoner. Åh, apropå andra mikrofoner är det här en ruskigt bra plant-mick att gömma någonstans på set för att fånga repliker som bommen har svårt att nå. Priset är helt klart rimligt och konkurrenskraftigt i sitt segment. CS-M1 känns som en potentiell hit!
MINUS
Synd att man börjar basfiltrera så tidigt
PLUS
Rejäl räckvidd
Tydlig ljudbild
Klar diskant