TEST: Adam Audio S3H
En riktigt bra studiomonitor
Text: Frederick Norén
Från tyska ADAM kommer en ny serie studiomonitorer utrustade med nyutvecklade högtalarelement och förbättrade förstärkare. Inbyggd DSP-kraft hanterar all filtrering och ger möjlighet till att skräddarsy högtalarljudet efter eget tycke och smak. På test är modellen ADAM S3H som är bestyckad med dubbla sjutums baselement, fyratums mellanregister och handtillverkade banddiskanter.
TYP Aktiv trevägshögtalare
ANSLUTNINGAR XLR in, AES/EBU in/ut, USBport samt elnätanslutning
ELEMENT Två sjutums baselement, fyratums mellanregister och 24 cm2 banddiskant
FILTERGRÄNSFREKVENSER 250 Hz / 3 kHz
FREKVENSOMFÅNG 30 Hz – 50 kHz
FÖRSTÄRKNING Klass D – LF: 500 W, MF: 300 W, HF: 50 W (Klass A/B)
MAX LJUDNIVÅ 126 dB SPL peak
TOTAL HARMONISK DISTORTION 0,4 % vid 100 Hz
EFFEKTFÖRBRUKNING Max 550 W
VIKT 26,6 kg styck
MÅTT 585 x 280 x 380 mm (bredd x höjd x djup)
PRIS 29 355 kronor styck
DISTRIBUTÖR Nordic Audio Distribution, www.nordicaudio.eu
ADAM har tillverkat studiomonitorer sedan år 1999 och har under snart tjugo år skapat studiomonitorer som återfinns i både professionella studior och hemstudior. Det hela började egentligen redan år 1985 när grundaren Klaus Heinz träffade den originelle uppfinnaren Oskar Heil, som i början på 70-talet uppfunnit ett nytt sätt att alstra ljud – banddiskanten, eller Air Motion Transformer som tekniken egentligen heter. Nu för tiden finns det ganska många högtalartillverkare som använder banddiskanter, men i studiobranschen var ADAM först med att göra det och under de snart tjugo år som gått har företaget vidareutvecklat tekniken som nu presenteras i sin tredje version, kallad S-ART.
KONSTRUKTION
ADAM S3H är en aktiv trevägshögtalare med både analoga och digitala anslutningar. Dubbla sjutumselement är placerade i så kallad D'Appolito-konfiguration med mellanregister- och diskantelement mellan sig – detta för att skapa en jämnare utbredning av basvågorna. Rent tekniskt skapar ytan av de två baselementen ett större ”virtuellt” baselement och det faktum att basenergin från varje högtalare genereras från två positioner i rummet kan bidra till att skapa en jämnare basåtergivning.
Baselementet är nyutvecklat och tillverkat av två olika typer av meta-aramidfiber: Nomex och Kevlar. Materialen är mycket slitstarka och baselementets framsida och baksida är klädda med Kevlar. Därtill har både upphängning och talspole förbättrats och sammantaget har baselementet högre verkningsgrad än tidigare modeller; det innebär att det kan spela starkare och djupare med låg distorsion.
Basreflexportarna har blivit större och aerodynamiskt och akustiskt optimerade för att ventilera högtalarlådan utan att skapa onödiga basresonanser. Mellanregisterelementet är också nyutvecklat och är en blandning mellan högtalarkon och högtalardom. Ett speciellt kolfiberlaminat har använts för att minimera egenresonanser och distorsion. Mellanregistret spelar mellan 250–3 000 Hz och har tack vare den nya waveguiden en jämnare spridning i det horisontala planet, jämfört med tidigare modeller.
Banddiskanten är handtillverkad och är en vidareutveckling av X-ART. Förutom att klara ännu hårdare tillverkningskrav är även den placerad i en waveguide som hjälper till att sprida det övre mellanregistret och diskanten lite mer i det horisontala planet. Detta ger en något större sweet spot och minskar spridningen i det vertikala planet, vilket ger lite färre oönskade reflektioner i exempelvis bordsytor.
De inbyggda klass D-förstärkarna till bas och mellanregister kommer från ICE-power och är väl tilltagna i styrka: 2x500 W respektive 300 W. Banddiskanten drivs av en Klass A/B-förstärkare på 50W som ADAM själva har utvecklat. Förstärkarna är överdimensionerade för att klara av att spela dynamiskt och linjärt vid alla tänkbara lyssningsvolymer.
Även högtalarlådans konstruktion har förbättrats jämfört med tidigare modeller. Några hårda knackar på lådan genererar ett tämligen dovt gensvar som är mer kontrollerat än hos många andra högtalare i samma prisklass. Det märks även på vikten att högtalarlådan gjorts mer robust.
KONTROLLER
Den nya S-serien är bestyckad med DSP-kraft som ger möjlighet att justera volym, upp till fem millisekunder delay samt filtrering i form av åtta digitala filter: low-shelf, high-shelf och sex stycken parametriska filter. Ändringarna kan göras med hjälp av en display och tryckkänslig ratt på baksidan av högtalaren, men kan med fördel ändras via USB-anslutning och en mjukvara. En inbyggd limiter som skyddar banddiskanterna vid riktigt stark ljudvolym.
Högtalarna har fem olika inställningar: Pure, UNR, Classic samt två inställningar som användaren själv kan justera. Det finns tre olika inställningar för inkommande ljud: analogt, AES L och AES R. Således kan ena högtalaren matas med en digital stereosignal via AES/EBU och sedan skicka vidare signalen digitalt till den andra högtalaren.
INSTALLATION
Efter att ha ställt högtalarna på varsitt Isoacoustics-stativ kopplar jag in dem digitalt till mitt system. Då de placeras ganska nära främre väggen ansluter jag en USB-kabel till varje högtalare för att enkelt kunna styra dem utan att behöva använda ratten på baksidan. Jag tankar hem mjukvaran ADAM S Control och ansluter båda USB-kablarna till min studiodator. Det första jag märker är att mjukvaran bara kan kontrollera en högtalare i taget och jag blir därför tvungen att koppla i och ur respektive USB-kabel, beroende på vilken högtalare jag vill kontrollera.
Själva mjukvarustyrningen är tämligen enkel, men kräver tålamod då varje ändring måste laddas in i högtalaren – vilket tar femton sekunder. Det innebär att justeringar av de åtta filtren inte kan göras i realtid, man justerar filtren och sparar dem sedan i en av de två användarinställningarna genom att trycka Store. Då tystnar högtalaren i femton sekunder, och när överföringen är gjord släpps ljudet på igen. Således är det en ganska tidsödande process att justera högtalarljudet till att passa tycke och rum. Filtren låter bra och gör sitt jobb, men jag tröttnar ganska snabbt på att växla mellan högtalarna och vänta på att filterjusteringar skall bli sparade, så jag provar de tre medföljande fabriksinställningarna i stället.
Den första heter Pure, vilket innebär att det inte sker någon filtrering av signalen. UNR (Uniform Natural Response) förstärker basregistret samtidigt som diskanten blir något mer påtaglig. Classic-inställningen simulerar ljudet från ADAM S3A som förmodligen är företagets mest kända studiomonitor; i mina öron blir det lägre basregistret försvagat samtidigt som mellanregistret kring 4 kHz försvagas på ett sätt som inte faller mig i smaken. UNR-inställningen är framtagen av ADAM:s egna tekniker och jag gillar hur basen blåses upp lite extra utan att överskugga de andra frekvensområdena och jag gillar även vad som händer med diskanten. Samtidigt kan det bli lite för mycket av det goda, så jag bestämmer mig för att låta filtreringen vara avslagen under testperioden.
REFERENSLYSSNING
Jag har så klart referenslyssnat under tiden jag experimenterade med filterinställningarna, men nu när jag sätter mig och lyssnar igenom mitt referensmaterial blir jag positivt överraskad. Först ut är Selena Gomez Hands to Myself. Högtalarna lyckas porträttera både närvaron i sången och det mastiga basregistret på ett mycket fint sätt. Basen är imponerade fast och kontrollerad, stereopanoramat är brett och definierat, och transientupplösningen är snärtig utan att bli påträngande. Den enda som saknas är lågbasen mellan 20–30 Hz, men för att kunna spela upp den krävs större högtalare.
Tjejerna i Fifth Harmony är verkligen grymma sångerskor och i låten Work from Home bjuder de på stämsång blandat med lagom mycket vokalgympa. Mixen är gjord av Phil Tan och har blivit en av mina referenslåtar eftersom den alltid låter bra på radio. Genom ADAM-högtalarna kommer det maffiga basregistret igenom på ett imponerade sätt hela vägen ner till ungefär 30–35 Hz. Egentligen fortsätter lågbasen vidare ner till 20 Hz, men så långt ner spelar inte högtalarna. Sången kommer fram på ett balanserat sätt och högtalarna är så pass detaljerade för att jag skall kunna studera effektläggningen och de subtila stämmorna som kommer på i sista refrängen.
Sedan blir det ett tvärt kast till Patricia Barber och jazzlåten Redshift, som i mitt tycke har en väldigt fin balans mellan tajt, torr jazzsång blandat med akustisk gitarr, piano, percussion, trummor och kontrabas. Inspelningen har en närvaro som ADAM-högtalarna klarar av att återskapa på ett mycket imponerande sätt. Strängdefinitionen och den naturliga dynamiken hos den akustiska gitarren porträtteras ledigt av högtalarna. Det märks att jag lyssnar på ett par trevägshögtalare, för Patricia Barbers sång sitter som ett frimärke i mitten av ljudbilden och jag känner hennes läppar röra sig framför mig. Imponerande!
Jag provlyssnar även ett par rocklåtar, och på gott och ont visar högtalarna hur mycket distorsion gitarrer, trummor och sång egentligen har. I starkare lyssningsvolym blir mellanregistret då lite väl påtagligt och kan med fördel dämpas två decibel. Å andra sidan innebär det detaljerade mellanregistret att man kan mixa i svagare lyssningsvolym och ändå höra vad man gör, så det finns fördelar och nackdelar med allt.
I ARBETE
Det tar alltid lite tid att lära sig ett par nya högtalare, och under testperioden mixade jag både elektronisk musik, pop och hårdare rock. Genom att regelbundet lyssna på referenslåtar gick det förvånansvärt fort att ställa om öronen. Det beror framför allt på att högtalarna färgar ljudet väldigt lite, samt att basregistret inte har några märkbara resonanser. När basen inte överskuggar mellanregister och diskant blir det enklare att förstå hur ett par högtalare egentligen låter. Tack vare den fasta och kontrollerade basen blir det också enklare att pussla ihop ett fungerande basregister i en mix.
Bland de olika musikstilar jag arbetade med under testperioden passade elektronisk musik allra bäst i ADAM S3H. Det är så klart mycket tycke och smak, men jag gillar verkligen hur högtalarna spelar upp elektroniska trummor och bassyntar – ljudet blir ”elektriskt”. Dock gick det lika bra att arbeta med en popmix, för högtalarna berättade direkt vad som behövde göras med sången. Det är inte ofta ett par nya högtalare ganska omgående berättar för mig vad som behövs göras med en produktion, men så var det med ADAM S3H.
Jag har lång erfarenhet av ADAM-högtalare och har både ägt och testat olika modeller i denna tidning, men en sak jag upptäcker med ADAM S3H är att jag inte snöar in på att kontrollera transienterna lika mycket som jag gjort med äldre ADAM-högtalare. Det beror på att transienterna nu sitter ihop tidsmässigt från lägsta bas och upp till högsta diskant.
Då och då behöver man spela på ordentligt för att med kroppen känna om en mix rockar eller inte rockar, och högtalarna kan utan problem spela 105 dB (C) utan att vika ner sig – tillräcklig lyssningsvolym för de allra flesta musiker (som ännu inte blivit döva).
SAMMANFATTNING
ADAM S3H är en bra representant för den nya generationen ADAM-högtalare – högtalarkabinettet är tungt och stumt, basreflexportarna har knappt någon mätbar egenresonans, baselementen kan spela starkt och djupt utan att generera någon distorsion, mellanregister och diskant sitter ihop bättre än i tidigare modeller, och de inbyggda förstärkarna har förbättrats.
Den nya DSP-styrningen innebär en flexibilitet som tidigare inte funnits – nu kan högtalarljudet noggrant justeras efter tycke och smak utan att använda extern filtrering. För varje ny generation av ADAM-högtalare så har basåtergivningen blivit djupare och mer kontrollerad, men framför allt har övre mellanregister och diskant blivit mjukare. Mina förutfattade meningar om banddiskantens vara eller icke vara har gång på gång fått revideras – så även denna gång.
ADAM S3H är en riktigt bra studiomonitor som skapar en engagerande ljudupplevelse med full kontroll. Prismässigt innebär de en rejäl investering, men tillverkaren ger fem års garanti, vilket jag tycker är föredömligt.
Om du är på jakt efter en bra trevägshögtalare med inbyggd digitalfiltrering så är ADAM S3H väl värd en lyssning – för den är kort och gott en riktigt bra studiomonitor.
MINUS
Mjukvarustyrningen behöver förbättras
PLUS
Basregistret
Transientupplösningen
Dynamiken i mellanregistret
DSP-styrningen