REPORTAGE: Byteatern & d&b Soundscape
I Kalmar finns ljudbilden bortom stereo
Text: Johannes Oscarsson
Sydneys operahus, Royal Albert Hall och Glastonburyfestivalen har det. Imogen Heap och Kraftwerk turnerar med det. Det gör stereo som koncept föråldrat och kan skapa nya akustiska upplevelser för konsertpublik eller teaterbesökare – och nu ansluter sig Byteatern i Kalmar som första scen i Skandinavien till skaran som arbetar med d&b:s objektbaserade ljudsystem Soundscape.
I Kalmar är Byteatern under total förändring. Huset byggs om, byggs till med en ny blackbox som blir teaterns största scen, ett snickeri och en monteringshall står rustade. Samtidigt som lokalerna byggs om har man också fått höjda anslag som ger förbättrade förutsättningar för hela verksamheten.
– Förut delade vi lokaler med Kalmar Hamn som ägde fastigheten och när de flyttade ut kunde man bygga om och bygga till den befintliga fastigheten – nytt, ombyggt och utökat, berättar Linus Wileryd som är ljuddesigner och IT-ansvarig på teatern. Hans kollega Ove Karlsson, ljuddesigner och ljudtekniker, fortsätter.
– Största skillnaden är att vi fått en stor spellokal som är gjord för att göra teater och allkonst i – en blackbox. All teknik är i markplan nu, med ny monteringshall och snickeri så allt är mer ändamålsenligt. Våra förutsättningar att ta emot publik är helt nya, med en ny foajé istället för den för slitna foajé vi hade förut, berättar Ove.
I denna omdaning av den snart 40-åriga verksamheten uppenbarade sig möjligheten att få ta ett nytt grepp om ljudreproduktionen. Ett flertal tillverkare fanns som möjliga leverantörer. Linus diskuterade surround med Paul Suchanek, projektledare inom PA/Live på Arva Trading, som presenterade d&b Soundscape.
– Alla tillverkare har system som låter jättebra. Det är inte ljudet som är problemet, utan att ingen kunde matcha Soundscape i lyssningsupplevelse och flexibilitet, berättar Linus och fortsätter.
– Beslutet blev uppenbart på ProLight+Sound-mässan i Frankfurt. Jag skulle säga att det här är framtiden för alla teatrar och vi behövde välja ett system som ska hålla ett tag framöver. Antingen blir vi först eller sist och då ville vi hellre vara först än sist.
Bortom stereo
Soundscape är ett objektplaceringssystem för audio, där det första man gör är att glömma det gamla begreppet stereo. Att panorera saker mellan vänster och höger högtalare och därigenom skapa fantomlokalisering är glömt, berättar Ove.
– Det existerar inte längre i grundtanken för Soundscape. För publiken ska det, var man än sitter i lokalen, placeras ut objekt så att alla i publiken hör ljudet från rätt punkt. Det fungerar inte bara på fasta objekt utan även skådespelare och sångare som rör sig.
– Anledningen, fortsätter Ove, till att systemet uppfanns var att en av ägarna på d&b satt på en stor gala och upptäckte att rösten kom ovanifrån honom istället för från personen på scenen vilket han blev ”lite putt” på och ville lösa. De har med Soundscape lyckats bygga bort stora delar av problemen med att ljud kommer från fel håll.
För olika rum kan systemet fylla olika roller, vilket Byteatern är ett pilotprojekt för. I stora salar som Sydneys operahus eller Royal Albert Hall behöver man direktiviteten för att avgöra varifrån någon talar, men i ett mindre rum hörs skådespelaren naturligt, akustiskt. Ljudet blir då helt fel om rösten förstärks från en högtalare och ljudet hörs därifrån.
– Nu kan vi elektroniskt förmedla det som inte gick att förmedla tidigare. Vad vi vill åt är att det inte ska märkas att vi använder elektronik, utan att det verkar ”akustiskt”. På ett väldigt snyggt och prydligt sätt kan vi skapa det rum som vi vill, berättar Ove nöjt.
Bygget på Byteatern
– d&b har förstås mycket av ett arenatänk så de skakade mest på huvudet när vi ville applicera systemet på vår lilla blackbox på 16x19 meter. Sedan började de fatta att det faktiskt är optimalt för små rum, säger Ove och fortsätter.
– Nej, teater hade de nog inte tänkt sig utöver operett och opera i stora hus som Milano, Sydney et cetera. I grunden utgår systemet från att man ska ha fem line array över scenen, men vi skalade ner det till fem ensamma point source-lådor, berättar Ove.
Systemets fem punkter i fronten är fördelade över tolv meters bredd. Högtalarsystemet består av de fem högtalare som flugits över scenen, fem linjehögtalare som front fills, fyra kardioidbasar i ett array och sex E8 ute i salen. Fem 10D och 30D-slutsteg driver det hela.
– De sex E8 sträcker ut systemet över publikytan, tre högtalare per sida.
Sätta upp ett antal högtalare kan förstås vem som helst göra. Lite kreativ koppling senare kan man få ut ljud från fem olika högtalare. För att uppnå det Soundscape har som målsättning krävs betydligt mer avancerad matematik, vilket huserar i systemets hjärta DS100. Varje ljudkälla ses som ett objekt i mjukvaran En-Scene och dess placering räknas ut av signalprocessen i DS100 som sedan skickar ljudet till högtalarnas slutsteg.
– Det är sällan man kan höra nivåförändringar på en halv dB hit eller dit, men här är det helt klart så, säger Ove.
En-Scene är den mjukvara som sköter objektens placering, medan nästa steg är En-Space som med högtalarnas hjälp kan efterlikna andra rum i salongen. Man har matat in den akustiska karaktäristiken från konsertsalar och andra rum som nu kan återges i den installerade salongen.
– Jag kan applicera ett rum som allting flyttas runt i och beräknas dynamiskt beroende på hur objektet förflyttar sig i det virtuella rummet. Det blir ju inte som att lägga på ett reverb för att få mer klang, utan man ändrar akustiken i rummet. Systemet vet hur våra prylar hänger, hur vårt rum låter, och kan därför ta hänsyn till hur allt ska bearbetas för att låta rätt. Blackboxen kan både vara en akustisk konsertsal med förutsättningar för det, precis som det kan vara en torr och krispig konsertlokal, berättar Linus.
Från arena till Byteaterns blackbox
Mängder av telefonsamtal och timmar av projektplanering har ägnats åt just nedskalandet av det som ursprungligen tänkts till stora arenor. Hur ska det fungera utan att bygga på Line Array? Vilka basar ska fungera med topparna, vilka front fills ska till och hur ska de få plats? Efter två månader där även systemets konstruktörer varit inblandade, börjar installationen med Arva Trading som svensk agent för d&b, samt PSRIG som sköter lyftanordningar och riggutrustning. En tysk utbildare från d&b var i Kalmar för själva träningen (kom på en onsdag, jobbade med Ove & Linus en torsdag, vinkades av på fredag och på måndag kom skådespelarna).
Bygget av själva huset försenades, så tiden med Soundscape innan det är skarpt läge blev mycket kort. Premiärdatumet, med en specialskriven föreställning anpassad för omslutande ljud och ljus, låg där det låg.
Vad förväntar ni er kunna göra med systemet?
– För min del är det att kunna förhöja upplevelsen för publiken, oavsett vilken typ av konst vi gör, genom att de inte får en massa distraktioner av ljud som kommer från fel håll. Allt ska bli så självklart att det inte märks. Det ska bli lättare för publiken att köpa fiktionen, säger Ove och fortsätter.
– Det händer inte ”någon annanstans” utan där vi vill.
– I filmvärlden händer allt på duken, det som låter runtom är underställt det som händer framför dig i centerkanalen. Här händer allt omkring och intill dig, säger Linus om sin vision.
Vad kan ni göra nu som ni inte kunnat tidigare?
– Tidigare har jag kanske suttit en kväll och ritat x/y-parametrar för att flytta en ljudkälla i rummet, men nu sitter jag åtta sekunder på en pekskärm och sen är det klart, börjar Linus berätta.
– Men alla faktorer runt om blir viktiga nu. Vad händer när någon ställer upp en skärm nånstans? Stora scenografiobjekt? Jag måste veta var saker på scenen finns exakt så att jag kan placera ut objekten helt rätt, annars märker man det. I invigningsshowen har vi en liten trappformad ö på kanske 3x3 meter, och då känner vi ifall skådespelaren står i framkant eller högst uppe på den ön. För att direktiviteten ska sitta där den sitter så måste vi vara noggranna, säger Linus.
För teaterns konstnärlige ledare, Daniel Rylander, är ljudet en del i det samspel som uppstår mellan scen och salong.
– Varje föreställning blir ett unikt möte med en ny publik. I det här kollaget är ljud en av flera parametrar som används för att berätta den historia och främja den förståelse av berättelsen vi på teatern är intresserade av att publiken ska bära med sig. Därför är det alltid intressant när teknikutveckling gör det möjligt att vara än mer detaljrik och precis i det teatrala berättandet, säger Daniel som ser fram emot vad teaterns ljuddesigners kan göra med Soundscape.
– Förhoppningen är att den nya möjlighet som Soundscape erbjuder också väcker nya konstnärliga idéer.
Linus Wileryd experimenterar med verktyg som musikern Imogen Heap uppfunnit för att interagera med Soundscape, allt kan styras med OSC-kommandon och användas för att transformera ljudbilden.
Det finns också möjlighet att spåra skådespelare på scenen med olika tekniska lösningar som sedan styr Soundscape-processorn, vilket man i dagsläget inte valt att köpa in. Istället löser man det mer handfast.
– I princip är Linus stagetracker just nu – han flyttar de olika objekten på en skärm vilket gör att ljuden flyttar sig i Soundscapesystemet, säger Ove.
Det låter lite svettigt?
– Jag måste ha en touchskärm så det blev en Windowsdator för det syftet, men det funkar väldigt bra. Normalt är det inte så många på scenen eftersom vi är en liten teater men på premiärföreställningen Förvandlingar är det omkring 13–14 personer på scenen. Plus instrument, berättar Linus.
– Missar man ett pass och glömmer att flytta dem några meter märks det ju ganska uppenbart. Gör man en mindre föreställning är det kanske lättare men här måste jag vara på helspänn hela tiden. Dessutom har vi kort reptid för denna show. Annars hade jag spelat in automationer i Ableton Live. Vi har börjat att repetera Hamlet och där förflyttas musikbacktracks i rummet med automationer medan skådespelarna passas live.
