Klimatsmart skidåkning

Kan man åka skidor på ett mer klimatsmart sätt? Det är frågan som den kreativa trion Axel Adolfsson, Gustaf Adolfsson och Victor Dunerman Daggberg besvarar med konkreta lösningar i sin kortfilm Eisodus. En produktion inte bara unik i sitt ämne, utan även teknikmässigt.

Vad stoppar du i dig? Hur står det till med din energiförbrukning i hemmet? Hur tar du dig från punkt a till punkt b? Dessa är de tre kritiska frågorna när ens individuella klimatavtryck ska kartläggas, och där chansen att hitta de stora miljöbovarna är som störst. Axel Adolfsson, Gustaf Adolfsson och Victor Dunerman Daggberg, trion bakom byrån Three Piece Media Production, har kommit så långt att man producerat en kortfilm om den tredje klimatparametern, Eisodus.

Med fokus på möjligheten till klimatvänlig skidåkning i Norden, får man här följa två rutinerade skidåkare (spelade av Protect Our Winters Swedens ordförande Johnn Andersson och Tom-Oliver Hedwall) på sin resa med kollektivtrafik från Göteborg till norska Hunndalen. En tripp som enligt Google Maps tar sex timmar, som man dessutom gör i full skidmundering.

Fröet till filmen Eisodus såddes efter att den Chalmersfostrade ingenjörsstudenten Axel Adolfsson lämnat in sitt kandidatexamensarbete, titulerat Gröna lösningar eller gröna backar – En studie av alpinskidåkningens intressenter mot bakgrund av klimatförändringarna. Ett arbete som handlar om branschens medvetenhet kring klimatförändringarna, och hur man skulle tackla dessa framöver. Men arbetet var långt ifrån över.

Axels handledare under den här tiden, POW Swedens ordförande Johnn Andersson, såg möjligheten till en fortsättning.

– Idén som Johnn hade från början var just att göra en film som pratar klimat, fast på ett sätt som visar hur man praktiskt kan åka skidor på ett klimatsmart sätt, berättar Axel. Så jag högg på idén ganska snabbt, för det fanns mycket bra att spinna kring. Själva idén att åka tåg i pjäxor från staden är i sig ganska uppseendeväckande.

Hur arbetade ni storyboardmässigt under den här tiden? Hade ni klart för er från början vad ni ville skjuta, eller utformade ni mycket av denna på plats?

– Beträffande just storyboardskapandet var det väldigt svårt, berättar Victor. I det här sammanhanget är det väldigt svårt att se exakt hur det ska se ut. Vi visste inte vilka åk som kommer vara tillgängliga, vilka berg vi kan bestiga. Det vi visste var hur tågstationen såg ut i Göteborg och i Katterat. Så, någon större uppritad storyboard mer än skisser on the go i Hunndalen har vi inte haft. Det blev ett mer dynamiskt manus, genom att vara så kreativ som möjligt på plats. Och det vi hade i manus, fick vi faktiskt filmat.

Uppför och nedför backarna med tung teknik

Axel Adolfsson, djupt försjunken i ARRI Alexa Minis skottglugg.

Majoriteten av allt skidfilmsmaterial dokumenterande hisnande färder nedför bergssluttningar, med laviner hack i häl på skidåkarna, är taget med actionkameror. Enkla, smidiga och – framför allt – lätta att kånka runt på i förhållanden som dessa. Men Eisodus är ett undantag sett till de kameramässigt tekniska specifikationerna. Genom ett sponsoravtal med huvudpartnern Camera Nordic formade man till slut ett kit med högkvalitativa filmkameror och objektiv, som annars används i större filmproduktioner. I kameraväg följde ARRIs Alexa Mini, Amira och DJI:s Phantom 3 för drönarskott med på resan.

– Vi visste att vi behövde en zoom för att filma från motsvarande berg där skidåkarna åker ner, säger Victor. Utöver det jobbade vi nästan uteslutande med fasta objektiv, mycket 85 för att komma nära inpå och jobba med diffusa vinklar. Axel, du kanske vill fylla i här?

– Man frågade lite vad vi var sugna på, och från början var tanken en full uppsättning linser, berättar Axel. Men vi insåg att vi inte skulle få plats med allt, så vi fick skala bort lite och landade till slut på en 24:a och en fast 50 för den ena kameran, och till den andra en 35:a och en 85:a. Medan en 24:a ger ganska långt skärpedjup, är 85 perfekt för att komma in i personens tankevärld.

– Vi gillar att jobba med bilder som gränsar till att vara otydliga, suddiga och diffusa, fortsätter Axel. Det ger en intensitet i klippen och det bidrar till att öka känslan av att man som betraktare står mitt i ett händelseförlopp. Vi sköt några korta åksekvenser där jag stod med 85mm och bad åkaren att nästan köra in i mig. Resultatet blev bilder där det känns som att åkaren ska åka igenom bildskärmen. Vi fick själva fundera en extra gång på vad som verkligen skedde i klippet när vi kikade på dem i datorn efteråt.

POW-ambassadören Johnn Andersson skrider fram i den norska snön, bevakad av Axel Adolfsson och Victor Dunerman Daggberg.

Till steadicam-skotten, där man körde ARRIs Alexa Mini på en Glidecam HD 4000, stötte man dock på ett litet problem, berättar Axel. Det resulterade i att man var tvungna att skjuta utan viewfindern då den var för tung för att ha på riggen, och slutade med att man stoppade den [sökaren] i bröstfickan och sköt blint under själva skottet.

– Då var det perfekt att tjonga på en 24-millimetare, det blev ett stort bildutsnitt som jag kunde croppa i efterhand och repositionera bilden.

Upplevde ni någon problematik att forsla runt en större kamera som Amira i det här förhållandet?

– Det blev rätt köttigt att bära runt på en Amira, batterier och linser på 1 200 meters fallhöjd, upplevde Axel. Men det funkade bra, den är rejäl och lämpad för att vara ute på tuffa jobb i sådana här klimat. Den är pålitlig också, då den startar upp snabbt och man vet att man får med sig materialet hem. Klart värt att ta med sig Amiran.

ARRIs Amira – lämpad för att vara ute på tuffa jobb i sådana här klimat, anser man.

Vilka har varit era största lärdomar från det här projektet?

– Framför allt hur stort det är med projektplanering och administration under en filmproduktion, det kräver stor framförhållning, säger Victor. Den tekniska inlärningskurvan har varit oändlig i hur man hanterar kameran på bästa sätt. Allt, egentligen. Allt från arbetet med skådespelare till att leva i stuga utan telefontäckning.

Förhoppning om att nå ut till större forum

Med ett tänkvärt budskap som detta har man sedan premiären i höstas kammat hem förstapris i kategorin Bästa nordiska film under filmfestivalen Nordic Adventure Film Festival i Köpenhamn. Ett tungt kvitto, minst sagt. Frågan är vad som sker härnäst för duon.

– Tanken är att få ut den till filmfestivalen och till forum där folk kan varva ner och verkligen koncentrera sig och ta till sig det som sägs i monologen, för att sedan gå hem och reflektera över detta i större sammanhang.

När kommer den finnas tillgänglig för gemene man att se via exempelvis streamingtjänster?

– Vi hade tänkt släppa den nu i vinter, men det finns inget spikat datum ännu.

Inför 2018 arbetar teamet nu med en pilot för nästa projekt i samma reflekterande och diskuterande anda som Eisodus, och jagar samtidigt medprojektörer. När Eisodus väl dyker upp på någon av de tillgängliga plattformarna, kan du läsa om det på tidningenmonitor.se.