INTERVJU: Scen-, event- och teaterbranschen säger sitt om yrkeskompetens
Kompetensen hos tekniker i dag – och i framtiden
Text: Najomi Brezina
Foto: Kim Lech
I det här reportaget träffar vi tre personer från olika delar av teater-, scen- och eventbranschen. Anna Wemmert Clausen, frilansande ljusdesigner, Joel Björberg, ljus-, ljud och scenchef på Göteborgsoperan och Sandra Liscano, frilansande ljustekniker. Med hjälp av deras bakgrunder, erfarenheter och yrkesroller har vi diskuterat begreppet kompetens och vad de tror att framtidens tekniker kommer att behöva.
Brukar du fundera på om kompetensen som du besitter kommer att behövas i framtiden? Arbetar du som rekryterare och vill få en inblick i vilken kompetens tekniker behöver i framtiden? Eller är du intresserad av att bredda synen på kompetensen hos tekniker? Om någon av dessa frågor intresserar dig tror jag att den här artikeln intresserar dig.
Jag som har skrivit den här artikeln heter Najomi Brezina och studerar just nu andra året på YRGO:s teater-, event- och scenteknikerprogram.
”Ett eget driv som varar hela livet”
Anna Wemmert Clausen arbetar som frilansande ljusdesigner. Hon har arbetat i branschen sedan 1992 då hon fick sin examen i teaterteknik. Utöver hennes ljusdesigneruppdrag undervisar hon på Stockholms dramatiska högskola sedan tre år tillbaka. Anna har studerat och undersökt om begreppet kompetens. Förra året höll hon i en föreläsning vid LLB-mässan i Stockholm som handlade om just detta, och att rekrytering av kompetens inte går att koppla ihop med kön. Chefer eller rekryterare behöver se över sitt nätverk och utveckla det. Att tiden ska förbättra ojämlikheten är ingen garanti. Man behöver aktivt göra saker för att det ska förändras. Förändring kräver inte tid, utan initiativ.
Anna Wemmert Clausen arbetar som frilansande ljusdesigner. Hon har arbetat i branschen sedan 1992 då hon fick sin examen i teaterteknik.
Vad gjorde du efter utbildningen?
– Först jobbade jag några år som tekniker/ljusdesigner och utvecklade mig på scenen Atalante i Göteborg. Då var jag ju ensam för det mesta och jag lärde mig väldigt mycket. Jag ska också säga att själva kontaktnätverket från en utbildning är det som gör att man sedan klarar sig. Man har alltid någon att ringa. Jag lärde mig också att alla inte kan allting. Det är inte fel på mig om jag inte kan allt när jag går ut skolan.
Hur ser du på kompetensen inom ditt område?
“Det är inte fel på mig om jag inte kan allt när jag går ut skolan.”
– Man kan lära sig vissa grunder i skolan, språket och terminologin. Man kan lära sig arbetsmetoder och sedan måste man använda det och utveckla sin egen metod. Det som är skillnaden i dag jämfört med när jag gick ut min utbildning är att informationen är lättillgänglig. Dels via guider och Google, dels via forum. Skillnaden från förr är att man var tvungen att kunna vissa saker. Nu handlar det mer om att man ska veta vad och hur man ska googla.
Yrkeserfarenhet eller yrkesutbildning, vad anser du vara mer meriterande?
– Ja, det är ju en svår fråga. Jag tycker att utbildning är viktigt, för man får förutsättningar för ett längre och hållbart yrkesliv, och jag tror att man får en bredare förståelse för alla delar. Jag skulle säga att man behöver både och. Det ena går ju att ersätta med det andra, men båda har sina för- och nackdelar.
På vissa arbetsplatser råder en viss rädsla för tekniker med utbildning. Varför tror du att det är så?
– Det är en rädsla över att man inte tror att man har någon kompetens. Tekniker, framför allt de som är upplärda på teatrarna eller som inte har gått en utbildning, tror att de inte skulle stå sig så väl i arbetslivet. Ett dåligt självförtroende som jag egentligen tycker är ogrundat. Det finns väldigt få dåliga tekniker. Att vara tekniker är man för att man vill lösa problem och är nyfiken. Jag har ofta fått höra kommentarer som ”där kommer de från den utbildningen”, ”de kan ingenting” och ”de tror att de kan allt!”
När det gäller kompetens kan man också prata om mångfald och kön, hur ser du på det?
– Jag anser att en av de viktigaste anledningarna till att man ska ha utbildningar är att bredda mångfalden. Finns det inte en utbildning blir det bara kompisar som jobbar, och eftersom fördomen är att killar kan teknik så blir det killar. Därför måste det finnas utbildningar, så att man får in någonting annat.
Vad tror du är det viktigaste som framtidens tekniker kommer att behöva?
– Ett eget driv som varar hela livet. Att man fortsätter att vara nyfiken och att man vill samarbeta. Inte bara med de andra teknikerna, utan också konstnärerna. Att man vill utveckla sig själv, sin metod och sitt yrke.
”Viktigt att framtidsspana efter nya innovationer”
Joel Björberg har arbetat på Göteborgsoperan som chef för ljus, ljud och scenavdelning de senaste 20 åren. Som chef arbetar han även aktivt med rekrytering. De har till exempel haft samarbeten med Arbetsförmedlingen för att bredda rekryteringen. Han berättar att kompetens hos tekniker går att koppla ihop med social kompetens. Kan inte en tekniker arbeta tillsammans med andra så ser han det som en svårighet för att den personen ska kunna arbeta hos dem. Han ser också att tekniken och dess utveckling kommer innebära att deras tekniker behöver vara öppna och lyhörda för nya innovationer. De behöver framtidsspana, helt enkelt.
Joel Björberg har arbetat på Göteborgsoperan som chef för ljus, ljud och scenavdelning de senaste 20 åren. Som chef arbetar han även aktivt med rekrytering.
Hur ser du på själva ordet och begreppet kompetens?
– Jag tänker att man kan vara jättekompetent i sitt uppförande, i vad man har läst och vad man har för meriter och erfarenheter. Är man inte en kompetent medmänniska eller funkar i gruppen, så spelar det där inte så stor roll. Det är viktigt vilken attityd man har till livet och till sina medarbetare. Varje dag ser inte ut som den andra, så man måste vara lyhörd och engagerad.
När du började som chef, hur såg kompetenskraven ut då för tekniker?
“3D-flygningar kommer även vara viktigt att kunna i framtiden, att kunna rigga upp ett sådant system och ha det säkert och snyggt.”
– När jag började som scenchef letade man efter hantverkare som hade konstnärligt intresse. Hittade man dessa hade man lätt kunnat utbilda dem själva, en sorts internutbildning. Då blev det bra scentekniker. Och så måste man lägga till det där med den sociala kompetensen. Det var där vi letade då.
Och i dag?
– I dag vill man ju ha en lite bredare kompetens. Om man tar scensidan som ett exempel så bör man känna till ljus och ljud och grunderna i dessa. Lite ellära, riggning och nya certifikat.
En del tror att framtiden handlar om att tekniker enbart behöver en bred kompetens, en del säger att det kommer gå bättre om personen har en specialistkompetens. Vad tror du?
– Jag tror att det politiska styret är viktigt, i alla fall hos institutioner. Har vi en bra kulturbudget, då vill vi ha tekniker som är specialister. Vi vill kunna leverera det där yttersta i en produktion som kräver specialistkunskaper. Men om vi inte har en god kulturbudget, då kommer vi leta efter generalister och inte kunna göra det där yttersta.
Och ur ett rent teknikmässigt perspektiv?
– Vi ser att video kommer starkt och att den finns med hela tiden. Det kommer nya ljusbord och ny LED-teknik. Möjligheterna är ju mycket större. Det nya ljuset kräver en massa service och därför behöver man vara en duktig servicetekniker. 3D-flygningar kommer även vara viktigt att kunna i framtiden, att kunna rigga upp ett sådant system och ha det säkert och snyggt. Det kommer också vara mycket viktigt att framtidens tekniker hänger med i utvecklingen och framtidsspanar efter nya innovationer.
”Jag har så svårt att se att ett yrke skulle vara kopplat till kön”
Sandra Liscano arbetar som frilansande ljustekniker både åt event och teater och har arbetat i branschen sedan 2010. Sandra anser att kraven på en bred kompetens kan skapa höga förväntningar. Hon har vid ett flertal tillfällen fått turnéerbjudanden där det förväntats att teknikern i princip ska göra allt. Och i dag ser hon en bransch som är exceptionellt dålig på att inkludera transpersoner och icke-binära.
Sandra Liscano arbetar som frilansande ljustekniker både åt event och teater och har arbetat i branschen sedan 2010.
Hur ser du på kompetensen inom ditt område?
“Jag tror att det är jätteviktigt att det finns en mångfald för att vi ska kunna lära oss någonting för allas skull.”
– Jag har frågat runt lite bland kollegor kring kompetens och har fått responsen att det finns en efterfrågan på någon slags multitekniker som är något av en övermänniska. Den här övermänniskan ska kunna så mycket om så många olika saker. Det ligger en enorm arbetsbelastning på en person och det ligger jättehöga förväntningar och fokus på en person som inte bara ska vara teknisk, utan göra mer än så. Det är således jättehöga förväntningar på tekniker i dag. Det finns också en efterfrågan på social kompetens. En person som kan tala för sig och förklara saker på ett rimligt sätt. Precis som alla branscher tror jag att den här har sina brister. Man får lära sig att gilla det fula för att orka fortsätta och kunna fokusera på det som är kul.
Yrkeserfarenhet eller arbetslivserfarenhet, vad anser du väger tyngst?
– Det beror dels på personen i fråga, vilken utbildning personen har gått och vilket rykte den utbildningen har. Det är klart att arbetslivserfarenhet är värdefullt. En yrkesutbildning som känns lämplig och adekvat är också jättevärdefull. Där finns det utrymme att testa de här nya grejerna och man kan ställa frågor.
Vad har varit en stor förändring för dig?
– Ett okunnande är en stor osäkerhet för min del. Jag är väldigt rädd för att inte kunna. Det har tagit många år tills jag har börjat våga fråga saker.
Ser du att kön och mångfald är en viktig aspekt när man talar om kompetens?
– Jag tror att det är jätteviktigt att det finns en mångfald för att vi ska kunna lära oss någonting för allas skull. Det handlar kanske inte så mycket om teknik, utan mer om gruppdynamiken och vilka tar vi in. Jag har samtidigt så svårt att se att ett yrke skulle vara kopplat till kön. Jag vill också ta in transpersoner och icke-binära i detta, eftersom teknikbranschen är exceptionellt dålig på att inkludera personer som man inte ”känner igen”. Kommer vi [i framtiden] att ta in och öppna upp för personer som inte har samma könsidentitet som alla *CIS-personer? Jag tycker att man ska klara av att ha en normal attityd gentemot en annan person som också är normal person, men som är olik en själv.
* CIS: CIS betyder ”på samma sida” och känslan att det mesta som handlar om ditt kön stämmer överens med vad andra förväntar sig. Källa: UMO.
Ur ett framtidsperspektiv, hur tror du att kompetenskraven för tekniker kommer att se ut?
– Nätverkstekniker, personer som kan IT/har kunskaper om olika programvaror. Sedan tror jag också att tekniker behöver jobba mindre och att det finns multitekniker som inte jobbar ensamma, samt att dessa personer också har en spetskompetens.
Vad krävs av dig som aspirerande tekniker för att komma in i de scen-, event- och teatertekniska finrummen?
Vi behöver ifrågasätta hur vi rekryterar
Kompetensen och vad tekniker kommer behöva i framtiden har efter intervjuerna med Anna, Joel och Sandra fått mig att fundera ännu mer. Joel nämnde att 3D-flygningar kommer vara en del av teknikers arbete i framtiden, men framför allt om kunskaper kring tekniken. Den utvecklas fort och blir mer avancerad. Det kräver att framtidens tekniker kommer behöva vara nyfikna och våga framtidsspana. Sandra nämnde också att kunskaper om nätverk kommer behövas. Annas intervju fick mig särskilt att fundera. Hon diskuterade nyfikenheten och öppenheten hos tekniker. Det drivet är också nyckeln för att få ett hållbart yrkesliv. Att branschen i dagens läge inte är jämställd ur många olika aspekter tror jag inte är någon nyhet för någon. Att motverka det och försöka skapa en bredd vad gäller mångfald och kön är något som borde vara naturligt för de som anställer tekniker. Att säga att tiden inte finns handlar snarare om intresset och planering. Att anställa tekniker gör redan alla naturligt, men vill vi få en mer jämställd bransch behöver vi våga ifrågasätta hur vi rekryterar. Gör vi inte det så kommer vi om 20 år kunna säga samma sak som vi gör i dag. Vill vi det?
Najomi Brezina studerar just nu andra året på YRGO:s teater-, event- och scenteknikerprogram.
