REPORTAGE: Framtiden för scenljus, Riksteatern
”Det är dags att använda upplevda värden för att beskriva ljuskvalitet”
Text & bild: Jonas Nimmersjö
Frågan om framtiden för scenbelysning lockade över 90 deltagare till ett heldagsevent på Riksteatern den 12 mars. Huvudtemat var de nya EU-reglerna för belysning och behandlades med seminarium, workshop, panelsamtal och mingel med ljustillverkare. Samtalet berörde situationen för vår planet och vad våra val av belysning spelar för roll för planetens framtida klimat, men också hur det påverkar vår hälsa.
Som en följd på frågor och samtal om ljuskvalitet under 2018 års ”ljusvecka” i december bestämde sig en grupp deltagare för att ordna ett event, med seminarier och workshops om ljuskvalitet. Samtidigt hade Riksteatern, som gjort en del jämförande tester mellan halogenljus och LED-ljus tillsammans med sin personal, en önskan om att bjuda in fler från branschen för att få höra åsikter från flera håll, för att på bästa sätt möta de nya ECO-designdirektiven från EU.
Talare på seminarierna var Peter Bennich, belysningsexpert från Energimyndigheten, Mattias Fransson från Ljusteknik AB, Anna Wemmert Clausen, ljusdesigner för scenkost och Johanna Enger, ljusdesigner för byggd miljö och doktorand i miljöpsykologi vid Lunds Universitet.
20 procent belysning
Det var en mörk bild som Peter Bennich målade upp om vår planets framtid. I dag används cirka 20 procent av världens elanvändning enbart för belysning, samtidigt som en miljard människor, främst i Afrika, saknar elektrisk belysning i sina hem. Om alla människor på jorden hade samma CO2-fotavtryck som en svensk, då tar det åtta år från och med nu innan det är för sent, sade Peter och visade grafer på global uppvärmning och CO2-utsläpp.
– I de första bilderna beskrev jag hur mycket elbelysning drar, berättar Peter när vi träffar honom senare under dagen. Det är en av de största elanvändarna, om du jämför med vitvaror, med tv-apparater och sådant.
För tio år sedan togs ett EU-beslut att glödlampan skulle fasas ut. På så sätt kunde de tvinga tillverkare att utveckla nya lampor, att förbättra lågenergilampan, som ingen gillade, och förbättra LED-lamporna, som var på väg in på marknaden då, men som var väldigt dåliga och dyra. Det är bakgrunden till de nya direktiven och klimatfrågan finns där, menar Peter Bennich.
LED-utveckling
I början av LED-lampornas inträde var det många nya elektronikföretag som såg en ny marknad, men de saknade kunskap om ljus och ljusanvändning. Det gjorde att det i början fanns många LED-lampor med dålig kvalitet, berättar Peter Bennich.
– Nu är situationen mycket mer mogen. Nu finns det ganska många LED-lampor som är bra. Och de kan dra mycket mindre el. Det finns nästan inget annat produktområde som har gjort detta enorma tekniksprång. Det gör att Afrika kan få belysning. De går direkt på LED och slipper bygga stora elnät. De kan bygga ganska små elnät och ändå få ljus.
Utvecklingen av LED-belysning har kommit så pass långt att det är dags att ta ytterligare steg mot utfasning av halogen- och fluorescensljus, fortsätter Peter. EU har satt mål för att minska energiförbrukning och öka andelen energi från förnyelsebara energikällor. För att uppnå målen finns styrmedel som instrument, berättar Peter Bennich. De är bland annat kraven på ECO-design. Det gäller inte bara krav berörande energiförbrukning, utan även miljövänlig tillverkning, möjligheter till återanvändning eller reparation, livslängd, flimmer, med mera. Att ställa krav på till exempel LED-ljus är viktigt för att undvika ljus med låg kvalitet. Detta tror man kommer främja utveckling av energieffektiva produkter. De nya kraven som röstades igenom i december 2018 gäller från första september 2021.
#SAVESTAGELIGHTING
Något som under hösten 2018 oroat många ljusanvändare, särskilt ljussättare och ljusdesigners för teater, film och tv, är att i de tidiga förslagen på lagstiftning skulle all användning av halogenljus ha fasats ut till september år 2021. Nu har denna grupps lobbyarbete fått effekt och det finns därför ett undantag i de nya reglerna för just denna typ av belysning. Men undantaget ger bara branschen en lite längre tidsfrist.
– Vi fick mycket kritik i början. Inte bara av scenbelysning, utan från alla ljusdesigners, säger Peter Bennich. De sa: ”Ni förstår ingenting om belysning!” Därför kom det med aspekter som funktionskrav och en dialog med tillverkningsbranschen i direktiven. Om vi nu börjar ställa om, då måste de ta fram ljuskällor med den nya tekniken som också ger det ljus man vill ha.
Pragmatisk inställning
Även om ljusdesigners och ljussättare varit högljudda är de inte motståndare till utvecklingen.
– Jag tillhör egentligen dem som tycker att den här utvecklingen är absolut nödvändig. Jag är väldigt pragmatisk och försöker anpassa mig och använda LED till det den är bra på, säger Anna Wemmert Clausen. Dock är jag glad att det finns ett undantag eftersom det är så dyrt med den goda kvaliteten. Och då om man måste välja mellan den billiga, dåliga LED:en eller behålla halogen fem, sex år till så att vi kan få ner priserna. Det är väl det som hela den här kampanjen gick ut på.
Något som Anna önskar mer av är möjligheter att sätta in LED-lampor i gamla belysningsarmaturer, och det är något som många tillverkare redan börjat med.
– Att slänga tonvis med aluminium och alla linser och så, det känns så onödigt, säger, säger Anna. Men det kanske blir svårt med de där billiga PAR-kannorna som vi bara gödslar med. Hur ska vi få den kvaliteten på ljuset för bara 500 kronor? Men, jag är beredd att släppa det som designer om det räddar planeten. Men jag tror inte det räddar planeten att bara byta ut allt och slänga det gamla.
Saknas språk
Det vanliga sättet att mäta CRI-värdet (Colour Rendering Index) säger inte allt om ljusets färgegenskaper, visade Peter Bennich i sin presentation. Det behövs fler mätmetoder. GAI (Gamut Area Index) tillsammans med CRI ger en rättvisare bild, även om inte heller det är tillräckligt. Att de fysiska mätmetoderna inte alltid säger hela sanningen framgick när Mattias Fransson i sitt pass visade skillnader mellan mätmetoder och hur lätt det är att dölja svagheter i belysningen om man bara tittar på data. Anna Wemmert Clausen vill att man talar mer om de mjuka värdena när det gäller ljus, det räcker inte att tala om de fysiska egenskaperna.
– Min slutpunkt i mitt seminariepass var att vi måste våga lita på våra ögon och den specialistkunskap vi har, vi måste lita på det vi ser.
De upplevda värdena saknas, menar Johanna Enger, som jämför med en vinprovning där det bara är upplevda värden som beskrivs. Därför samlar hon in ord som kan beskriva upplevelser av ljus och gör strukturerade tester.
– De definitioner vi har, de kvalitetsmått vi har är alla baserade på fysikaliska värden, säger Johanna. De flesta av dem är också korrelerade till ögats ljuskänslighet, och så vidare.
Ingen mer LUX-matta
De normer som är rådande när det gäller kontorsbelysning, rekommenderar 500 lux på arbetsytan, vilket enligt Johanna har gjort att många tolkar det som ett allmänt kvalitetsmått. Denna ljussättning är inte trivsam och inte heller energieffektiv.
– Grunden för dessa normer gjordes för 100 år sedan, och de gjordes aldrig för att skapa goda ljusmiljöer, utan för att undvika riktigt dåliga ljusmiljöer, säger hon
Utgångspunkten i Johannas forskningsprojekt är att skapa ett kommunikationsverktyg för upplevd ljuskvalitet. Förhoppningen är att det ska kunna bidra till mer genomtänkta ljusmiljöer, som både blir bättre för användare och kan minska energianvändningen. Hon visade olika testscenarier där folk tyckte mycket bättre om miljön med varierat ljus, där den upplevda ljusnivån var lägre än miljön med lux-matta
– Och det var 40 till 50 procents energibesparing på den med varierat ljus jämfört med den med jämn belysning och hög ljusnivå, enligt normerna. Och det här är ett argument. Det är dags att använda upplevda värden för att beskriva ljuskvalitet. Vi kommer inte längre än så här med fysikaliska värden och teknik.