REPORTAGE: Scandlight 2018, Malmö
Ljus i sikte i Malmö
Text & foto: Anders Grönlund
Banbrytande teknik, nya metoder och omvälvande förändringar i ljusbranschen i stort – det är ämnen som gång på gång ventilerats vid ljusdesignträffen Scandlight i Malmö. Så även vid den femte upplagan av evenemanget. Men den här gången var fokuset lite annorlunda: Hur håller man fast vid det konstnärliga syftet när möjligheterna att trolla med ljuset spränger alla gränser?
The Art of Light var temat för årets tredagarsträff, som hölls på Chokladfabriken mitt i stan i början av juni. På plats fanns en rad internationella auktoriteter, bland dem bjässar till branschkändisar som Richard Pilbrow och Michael Ramsaur.
– En ljusdesigner ska förbli en ljusdesigner, sade Fereshte Rostampour, professor i scenografi, ljussättning och projektionsdesign vid Auburn University, USA, med dansljus som sin särskilda passion.
Stomme av sidoljus
Själv känner sig Fereshte Rostampour inte lockad att använda ny, innovativ teknik bara för sakens skull. Men hon är beredd att pröva när det ligger i linje med hennes artistiska visioner. Och hon har redan tänjt på gränserna genom att utveckla en helt ny metod att ljussätta dans.
– Jag håller mig till Jean Rosenthals klassiska uppläggning med en stomme av intensivt sidoljus. Men i stället för traditionella ellipsoidstrålkastare använder jag LCD-projektorer som gör att jag fritt kan ändra ljusets form och färg och använda stillbilder eller animationer som jag själv har skapat. Jag behöver alltså inte begränsa mig till tillverkarnas utbud.
Resultatet kan – som i föreställningen On the Edge – bli ett rum som är totalt mörklagt fram till det att dansarna träder fram och magiskt börjar lysa som levande ljuskällor på scenen.
Takten kan öka
Just videoprojektion som ljuskälla är en av de tekniker som enligt Anders Larsson kan få stor betydelse inom framtidens scenproduktion.
– Idén har nog funnits i tio–15 år. Men det är först nu som projektorerna är tillräckligt starka, konstaterar han.
Anders är ordförande i Svenska Ljussättareföreningen, SLF, som arrangerar Scandlight. Han tror att teknikutvecklingen kommer att fortsätta i minst samma tuffa takt som under de senaste 20–25 åren.
– Kanske ännu snabbare. Problemet är att det är svårt att veta vad som slår igenom. Men så mycket är säkert att framtidens ljussättning inte kommer att bestå av ett enda spår. Vi kommer att ha flera parallella spår som löper intill varann.
Vad betyder omställningen för dina medlemmar?
– Enskilda ljussättare kommer att lära sig allt om vissa specialiteter. Sedan kan de fungera som kunskapsförmedlare åt sina kolleger. Däremot går det inte att ställa krav på att våra medlemmar ska lära sig allt det nya. Det skulle vara oöverstigligt. Var och en får välja något område man vill förkovra sig inom.
OLED en möjlighet
Hologram, virtual reality, videoprojektion och LED-väggar är några tekniker som varit på gång de senaste åren.
– VR har definitivt kommit för att stanna. En annan teknik som säkert har en framtid är OLED, som fortfarande är för dyr för använda i större sammanhang. Men det ändrar sig snabbt, tror Anders Larsson.
Hologramteknik väckte intresse.
Att lusten att pröva nya tekniska möjligheter skulle kunna gå ut över det kreativa konstnärliga skapandet ser han inte som någon nämnvärd risk. Han gör en jämförelse med bildkonsten.
– Den som målar en tavla kan välja en viss pensel, vissa färger och en viss duk. Men det viktiga är fortfarande att se motivet, välja rätt vinkel och fånga det man vill ha.
Att dagens ljussättning verkligen har parallella spår kunde Dawn Chiang – erfaren ljusdesigner och lärare i ljussättning – visa med en provkarta från de senaste årens uppsättningar på Broadway. Jämsides med en rad föreställningar som utnyttjar det moderna tekniska spektrat fullt ut kunde New York-publiken se Farinelli and the King – en föreställning från Shakespeare’s Globe i London där belysningen nästan uteslutande utgörs av fladdrande stearinljus på ett sätt som skapar en tät stämning av 1700-tal.
Internationell träffpunkt
Scandlight, som hålls vart tredje år, var i början inriktad mot elever som utbildade sig inom ljusteknik. Men på senare år har evenemanget allt mer utvecklats till en internationell träffpunkt dit ljusdesigners från hela världen kommer för att utbyta idéer och erfarenheter.
Kopplingen till den nya generationen av ljussättare finns dock kvar via den tvååriga utbildningen i teater-, event- och scenteknik vid Yrgo i Göteborg. Eleverna där fanns med vid årets Scandlight där de svarade för allt det praktiska.
Den tvååriga Yrgo-utbildningen har ersatt den nyligen nedlagda utbildningen i scenproduktion vid Malmö högskola.
Vad är skillnaden?
– Den nya utbildningen har betydligt fler praktiska inslag. Vi har också ett nära samarbete med branschen som inte fanns i Malmö, berättar Ulf Nielsen, som är utbildningsansvarig vid Yrgo och projektledare för Scandlight.
De Yrgo-elever Monitor pratade med – Linnéa Delander, Zacharias Lilja-Nylander, Hampus Olsson och Axel Meldau – uppskattar den stora andelen lektionstid som görs på olika arbetsplatser.
– Det är svårt att lära sig yrket enbart med teori. Man måste få känna på sladdarna, konstaterar Hampus som tidigare jobbat med ljud men nu siktar på att bli ljusdesigner.
Standard för färger
Här är ett par axplock från årets Scandlight:
- Johanna Enger presenterade sin forskning vid Lunds tekniska högskola om hur färger upplevs både visuellt och känslomässigt samt hur de kan beskrivas på ett standardiserat sätt. Påfallande små skillnader i färgsättningen har visat sig framkalla helt olika attityder hos försökspersoner. Svårigheten att beskriva vad man ser kan skapa problem och feltolkningar inom såväl teater som andra tillämpningar av ljusdesign.
– I dag vet många inte vad de får när de väljer mellan olika LED-lampor. Det behövs ett sätt att tala om färg så att det inte kan missförstås, förklarar Johanna Enger. - Michael Ramsaur och Sharon Huizinga talade om olika konstnärliga aspekter på ljusdesign och ljusets förmåga att skapa atmosfärer. Det gjorde också Scott Palmer som bjöd på talande exempel ur teaterhistorien, bland annat några scenlösningar av Adolphe Appia och Edward Gordon Craig.
– Ibland är mörker och skuggor minst lika viktiga som ljus, summerade Palmer. - Ljusdesignern Hannele Philipson berättade om sitt samarbete med koreografen Malin Hellkvist Sellén kring föreställningen Parveln, där hon gick in för att skapa en miljömässigt hållbar belysning. Det var en genomförbar om än inte helt oproblematisk uppgift visade det sig.
Svårt se rött
- Mattias Fransson, teknikexpert från Linköping, gjorde en genomgång av bland annat färgrymder och olika typer av LED-konstellationer.
– Röda färger kan vara ett problem i LED-sammanhang. I regel ser det bra ut med RGBW-LED. Men många gånger funkar det också med en vit LED.
Ett bra tips är enligt Fransson att redan på ett tidigt stadium i arbetet samla ihop scenograf, ljussättare, målare och skådisar och göra en test av hur färgerna faller ut. Han konstaterade också att kommande EU-regler innebär att miljontals fixturer måste kasseras de närmaste åren.
– Sedan har vi ju i dagsläget en inflation i ljus. Att vräka på som i Eurovision Song Contest är knasigt. Tillbaka till stearinljusen! avslutade Mattias Fransson.
Veteran med tekniktro
För 48 år sedan skrev den brittiske ljussättaren Richard Pilbrow boken Stage Lighting Design: The Art, The Craft, The Life, som snabbt blev ett standardverk och faktiskt fortfarande används som kurslitteratur. På Scandlight berättade han om arbetet med uppsättningen av My Fair Lady i Sydneys operahus 2016.
– Den gjordes med modern teknik, men sceneriet och alla kostymer var exakt likadana som när musikalen sattes upp i Sydney 1956. Min uppgift var att se till att allting stämde.
Kontentan av projektet var att upplevelsen och känslan kunde återskapas trots att nyinstuderingen gjordes under helt andra förutsättningar än originalet.
På Scandlight fick Richard Pilbrow bland annat pröva ett VR-headset. Så, vad tycker en veteran som han egentligen om den omvälvande tekniska utvecklingen inom ljussättning?
– Ahhh. Det är ju fantastiskt allt man kan göra med modern utrustning. Jag tycker om LED-ljuset. Vi var skeptiska i början, allihopa. Men det har bara blivit bättre och bättre, både ifråga om färgåtergivning och ljusutbyte, inte minst de senaste 3–5 åren.
“Det kan vara frestande att utnyttja alla de här effekterna i tid och otid. Det ska göras med måtta och smak.”
Överhuvudtaget är utvecklingen i branschen en förändring till det bättre enligt Richard Pilbrow.
– Hoppas jag, tillägger han efter en stunds eftertanke.
Han sätter dock upp ett varningstecken för överanvändning.
– Det kan vara en stor frestelse att utnyttja alla de här effekterna i tid och otid. Jag tycker att det ska göras med måtta och smak. Då kommer den nya tekniken att vara till väldigt stor nytta.
– I grunden handlar ju allt bara om att berätta en story. Precis som när människor satt runt lägerelden vid sin grotta för några tusen år sedan.
Priset till Ellen Ruge
2017 års SLF-pris för en minnesvärd ljussättning gick till Ellen Ruge. Hon fick priset för sin insats i Dramatens uppsättning av Oidipus / Antigone i november 2017.
”Med hjälp av ljusets riktning, form och funktion guidar hon betraktaren genom föreställningen”, sägs det i juryns motivering.
Ellen Ruge – mottagare av SLF-priset 2017 – fick stort beröm av Anders Larsson och Richard Pilbrow.
Ellen Ruge fanns för övrigt på plats redan vid det första Scandlight som ordnades 2006, då för att berätta om sitt arbete som teaterljusdesigner.
– Jag har läst din bok, försäkrade pristagaren när hon tog emot belöningen ur Richard Pilbrows hand.
