TEST: 64 Audio U18 Tzar
Förkrossande dyrgripar i öronen
Text: Johannes Oscarsson
Vanliga hörlurar har ett membran per lur, lite mer high-end-produkter har två-tre membran för olika frekvensomfång. Sedan finns det de som gör saker och ting annorlunda. Inget knussel, sade 64 Audio, och satte in arton membran per hörlur!
Beatles turnerar i USA (och i Sverige, utan att sälja slut), Rolling Stones debuterar och Dylan släpper The Times, They are a Changing. Var 1964 rockmusikens höjdpunkt? Tja, det verkar i alla fall ljudteknikern Vitaliy Belonozhko tycka, och när han började intressera sig för att utveckla egna högklassiga hörlurar fick företagsnamnet inspireras – 1964 Ears, senare bytt till 64 Audio, grundades 2010.
TYP In-ear-monitorer
KONTAKTER 1 x 3,5 mm på kabeln, standard 2-pin på hörlurarna.
VIKT 8 gram/snäcka.
TILLVERKNINGSLAND USA
PRIS 33 099 kronor inklusive moms
DISTRIBUTÖR Ambisonic, www.ambisonic.se
Belonozhko hade i sitt arbete fattat tycke för att låta musikerna jobba med in-ear-system i stället för scenmonitorer, men samtidigt tyckte han att produkterna kunde utvecklas. Relativt tidigt började man samarbeta med särskilda band och göra särskilda modeller avstämda just för enskilda musiker, och specialgjutna modeller för enskilda individers hörselgångar som kan variera väldigt. Specialgjutandet var så centralt för produkterna att det dröjde till 2014 innan man lanserade modeller som skulle ”passa alla”.
I dag ser man alla möjliga artister med 64 Audio i öronen; Jill Johnsson, Louise Hoffsten, Samuel Ljungbladh, Måns Zelmerlöv blandas med Toni Braxton, Beyoncé, Jay-Z, Seal och Kanye West.
U18 Tzar
Det finns två varianter av den senaste 18-modellen, eftersom den deltar i företagets två serier; A och U. A är de användarunika, formgjutna modellerna (eller snarare formskrivna, eftersom man 3D-printar i akryl), och U är universalmodellerna med olika pluggar för att passa de flesta.
Lådan är snyggt svart med de rundade, orangeröda hörlurarna med sina spräckliga frontplattor uppslagna stort på framsidan. Baksidan huserar en sprängskiss, en sammanfattande text om produkten och mer information om två nya tekniker i deras konstruktion; Tia och Apex. Tia handlar om hur membranet (drivern, kallar de själva det) för de högsta frekvenserna är konstruerat på en öppen princip. Apex handlar om att utjämna trycket i mellanörat för att minska lyssningströttheten. Två olika medföljande moduler låter användaren välja mellan att dämpa omvärlden 15 eller 20 dB genom att byta Apex-modul.
I den tåliga asken får man plats med lurar, utbytesproppar och dämpningsfilter samt verktyg.
Konstruktionen av U18 Tzar är i aluminium och känns gedigen i handen men märks knappt i öronen. Principen är fyrvägsdelad med åtta drivers vardera för låg- och mellanfrekvenser medan höga mellan- och toppen fått var sin driver. För den högsta diskanten är det den nya Tia-drivern som ansvarar. Tia står för Tubeless In-ear Audio och är ett system där elementet inte behöver spela genom rör som leder ljudet genom luren. Rör skapar annars resonanser som ställer till det. Dessutom ingår även själva den öppna balanserade diskantdrivern och inneslutandet i av drivers i separata akustiska kammare i Tia-konceptet.
En hård förvaringslåda är tänkt att husera hörlurarna tillsammans med Apex-moduler, en kabelklämma och ett rengöringsverktyg. Medföljer gör också sex olika pluggar; tre storlekar i minnesskum och tre vanliga gummipluppar. Dessa ligger i en vikt pappform som spontant inte känns särskilt långlivad, men man byter ju inte pluggar allt för ofta när man hittat ett par som passar. I förvaringslådan finns också små ploppar för att sätta dit två par pluggar, och det är ju lådan man kommer att gå runt med – inte kartongen.
Kablarna är utbytbara, och för den riktigt insnöade finns det många tredjepartskablar att ansluta, för den praktiskt lagde kan man för 600 kronor få en kabel med mikrofon som alltså går att koppla till sin mobil (om den nu har 3,5 mm-kontakt, alltså). Under lådan ligger manualen med tydliga instruktioner för att föra in hörlurarna – förlåt, monitorerna – i öronen.
I ÖRONEN
Jag provar först med mellanstorleken av propparna, vrider ner volymen på den hörlursförstärkare jag först testar med (Sound Devices USBPre 2, som drivs på 5V USB och normalt presterar riktigt bra). Först slås jag av att jag valt rätt storlek på propparna; de sitter skönt i öronen. Riktigt skönt faktiskt – även efter en längre stund visar det sig – och komforten är så klart viktig om de ska hålla för att arbeta i. Närmast luren är kabeln styv och har ett visst ”minne” för hur man trycker fast den vilket håller kabeln på plats.
Något som genast märks är dock ett ganska högt brus, även när inget spelas. Det visar sig att U18 Tzar med sina nio ohms impedans inte riktigt trivs med utgångssteget på USBPre 2 utan brusar friskt – trots att det lilla jag lyssnar i denna låter riktigt bra ljudmässigt i övrigt. Samma problem återfinns inte i en iPhone 7 exempelvis, men den kan inte spela lika starkt som USBPre:n (tack och lov). U18 Tzar är lättdrivna och USBPre 2 har rejäla muskler.
Snabbt byte till mitt standardval, Metric Halo ULN-8, som precis uppgraderats med ny digital klocka och strömförsörjning. Betydligt tystare, men vill man lyssna riktigt starkt finns bruset kvar.
VARDE LJUD
“Diskanten är skimrande ren och tydlig.”
Det första som märks med U18 Tzar är ett otroligt kraftfullt och rent ljud; det är slagkraftigt med djup, tryck och både tyngd samt fokus i basen. Diskanten är skimrande ren och tydlig utan att bli stickigare än vad materialet levererar. Nu har ju örat förvisso ett detaljminne på omkring två sekunder och längre tid än så tar det att byta mellan U18 Tzar och ett par fullstora Sennheiser HD650, men karaktären i U18 Tzar påminner om de fullstora öppna hörlurarna. Ljudbilden är tydligt definierad, väldigt jämn och högupplöst.
Börjar man lyssna på Daft Punks Random Access Memories är basdrivet tungt men välbalanserat mot helheten; de vackert inspelade trummorna har ett fint glitter i sig och de många små rytmelementen går att plocka ut precis som man önskar.
Eric Bibb, LCD Soundsystem, Nina Simone, Prags symfoniorkester eller Belceakvartetten – alla renderas med en neutralitet, tydlighet, auktoritet och balans som skulle göra många högtalare i prisklassen gröna av avund.
I en del fall med klassisk musik upplever jag att monitorerna avslöjas som lite väl generösa med basen – det låter vackert och varmt, men något mer än vad som känns ”genremässigt korrekt”, som musikhögskolans kursplan från 1995 skulle formulera det.
Själva ljudsignaturen finns där även för annan musik men tydligast för klassisk musik, och även klassisk rock som Queen där basen blir lite för varm och framträdande. Backar man 2, 3 dB vid 150 Hz känns det rimligare. Notera att det inte handlar om för lite diskant – även musik som är ganska skarpt inspelad återges som den ska i diskanten, men det låga mellanregistret är lite extra mysigt. Värt att hålla i huvudet när man mixar; det får nog låta lite extra basigt för att bli rätt i andra system.
“Leadsång får samma balans som de skulle fått
om de mixades i ett högtalarsystem.”
Den lägsta basen finns här på ett mycket påtagligt sätt (förutom det rent fysiska trycket i kroppen från stora högtalare förstås); jag upplever att basen och låga mellanregistret finns tydligt artikulerade här vilket gör det lätt att uppfatta både elbas, baskagge och piano, exempelvis, som enskilda ljudkällor utan att de flyter samman.
Mellanregistret är extremt välbalanserat för att vara ett par hörlurar, och vare sig det är en akustisk gitarr, slagverk, manlig eller kvinnlig sång, vocal percussion eller något annat, återges musiken väldigt väl. Intressant nog limmar röster bättre i dessa hörlurar än i nästan några andra hörlurar jag lyssnat på; leadsång får samma balans som de skulle fått om de mixades i ett högtalarsystem.
Nu ska ju diskanten enligt marknadsföringen vara det som är den stora grejen med Tia-systemet i U18 Tzar och, tja… Det är onekligen en mycket vacker, luftig, närmast tredimensionell diskant. Mycket tjusigt.
SAMMANFATTNING
64 Audio har profilerat sig med extremt välbyggda in-ear-monitorer och det senaste tillskottet i universal-serien levererar riktigt god byggkvalitet, teknik och framför allt ljudkvalitet. Diskanten är öppen, luftig och vacker medan mellanregistret är tydligt artikulerat och välbalanserat så till den grad att röster balanserar på liknande sätt som i högtalare. Basen är punchig och djup, mycket skön att njutningslyssna till – om än kanske i mesta laget precis där mellanregister övergår i bas.
Slutligen måste ju något sägas om priset: 64 Audio U18 Tzar kostar 33 099 kr inklusive moms och det får sägas vara passande för något namngivet efter ryska kejsare, i det absolut översta skiktet för in-ear-monitorer. Den billigare modellen, U12, kostar 21 999 kr och i den formgjutna serien finns hörlurar ned till A2e för 5 799 kr. Jag tänker inte uttala mig om huruvida U18 Tzar är värd att lägga 33 000 kronor på, men visst är det en fenomenal produkt som förtjänar att höras.
Slutsatsen är alltså tveeggad: har du 33 000 kronor att lägga på fantastiska in-ear-monitorer måste du lyssna på U18 Tzar, men risken är förstås att du efter att ha lyssnat råkar köpa in-ear-monitorer för 33 000 kronor.
MINUS
Lite extra bas vid 150 Hz”
Smakar det, så kostar det”
PLUS
Fantastisk ljudbild
Vacker, luftig diskant
Stadigt tryck i basen
Extremt god röståtergivning
