INTERVJU: Lotta Hammarstrand (Ljusdesigner)
Ljuset som utmaning
Text: Peter Fredberg
Foto: Magnus Lorentzon & Peter Fredberg
Att bli ljusdesigner var inte självklart, Lotta Hammarstrand ville bli journalist. Men redan tidigt tyckte hon att vissa tv-program såg annorlunda ut än andra. Tankarna kom kring vad som gick att skapa med ljus och vilken skillnad det kunde göra. Vi stämde träff med Lotta i Göteborg för att höra om hennes resa.
Lotta Hammarstrand har alltid varit teknikintresserad, gillar högt tempo och att utmana sig själv på uppdrag som spänner från tv och event, till turnéer. Och vad som senare skulle bli en karriär tog sin början under gymnasietiden.
– När jag gick på gymnasiet lärde jag känna ett gäng, som sommarjobbade på stora scenen på Liseberg. Vi blev kompisar och jag började jobba extra med dem efter skolan. Först med rekvisita och scenteknik, innan jag gled över till ljus. Efter gymnasiet jobbade jag ett par år, innan jag sökte till Dramatiska Institutet och gick deras teatertekniker-utbildning med inriktning på ljus. Efter DI blev jag anställd på ett företag som heter Primetec och där är jag kvar än i dag, säger Lotta.
Hon har alltid jobbat hårt. Det har aldrig varit vita handskar, utan hon har lastat av lastbilar, dragit 63:or, riggat, kavlat upp ärmarna och gjort det mesta.
– Det känns bra att ha den erfarenheten, för jag får med mig en ödmjukhet inför dem som är med och jobbar i en produktion. När det kommer till yrket som ljusdesigner skapar jag väldigt mycket helhetsdesign, alltså inte bara ljusdesign utan jag tänker igenom hela bild- och ljusdelen i en produktion. Visualiseringarna skapar jag i 3D Vectorworks.
Det har hänt en hel del på den tekniska sidan sedan hon började i branschen. Bland annat dominerar LED-armaturer till stor del i dag.
– Men där har det också hänt saker. I början pratade alla om att det var så bra med LED just för att de drar så lite ström. Men nu börjar de bli så starka och komma upp i förbrukning att de närmar sig vanligt ljus. På de flesta uppdragen är det generellt mer ljus i dag. Något som är lättare nu för tiden är att i stort sett alla armaturer har egen färgmix. Jag behöver inte fundera innan på vilka filter jag måste ha till en viss lampa, utan det sköter vi från ljusbordet. Tidigare måste detta vara färdigt redan på ritningsstadiet.
– För de som kommer in nya i dag kan det vara en mer komplicerad teknik att gå direkt in i. Å andra sidan är de uppväxta med datorer på ett annat sätt och är ofta mer trygga med teknik än vad vi var när vi började. Vi har däremot fått följa utvecklingen från de första digitala ljusborden och den nya ljusutrustningen och den erfarenheten är skön att ha som grund.
Bingolotto
Redan 1997 började Lotta jobba med Bingolotto och på den tiden var det en gigantisk produktion. Under ett par säsonger hade de alla stora artister på plats. Det var Elton John, David Bowie och Robbie Williams. Utom Madonna, som var med på Sen kväll med Luuk. Alla andra var på Bingolotto, så stort var det.
Både körmässigt och kontrollrumsmässigt har Bingolotto legat långt framme och vågat när det kommer till ny teknik och lösningar.
– Vi jobbade tidigt kreativt med projektorer som ljuseffekt. Det här var innan alla fräcka mediaservrar kom. Vi experimenterade med att filma ett levande ljus, tog in det i bildmixern och lade på oskärpa och andra effekter för att få ett spännande resultat.
Bingolotto har alltid legat tekniskt väldigt långt fram och köpte en av de första Hippotizer V3 som tillverkades. Till finalspelet används i dag en hologramslöja från Holo-Gauze. Även körmässigt och kontrollrumsmässigt har de vågat när det kommer till ny teknik och lösningar. De har under flera år använt sig av Ventuz till spel- och lotterigrafik.
– Det är väldigt kul och utmanande för mig, att de alltid vill framåt med nya idéer, och det är ett härligt driv i hela produktionen. Att det dessutom är direktsändning gör att det blir lite extra nerv och det gillar jag.
Trots all teknik kan det behövas lite gammal hederlig handpåläggning för att göra någon ändring i ljusriggen.
Ljusmässigt är det en salig blandning av konventionellt tv-ljus, rörligt ljus och LED-armaturer. Men allt ansiktsljus är fortfarande vanliga fresneller som fortfarande fungerar bra.
– All dekor och effekter är mer eller mindre LED och vi styr allt från ett grandMA2-ljusbord uppe i kontrollrummet. Under sändningen är vi en A-ljus i kontrollrummet och en B-ljus nere i studion.
Globen
Inför uppdraget på Globen kom teamet in på onsdagen och allt skulle vara klart att köra på fredagen.
Ett av de senaste större företagseventen Lotta jobbat med var i Globen för Minnesota. Där ritade hon upp hela designen för de olika scenerna som skulle användas. Hon hade möjlighet att lämna över en del av arbetet till John Karlsson, frilansande ljusproduktionsledare, som gjorde själva tekniska produktionsledningen.
– Är det små jobb kan jag göra det själv, men vid större jobb är det lyxigt att ha någon som tar tag i den biten. Vi delade Globen i två sektioner: en mindre till konferens och en större del till middag för 1 500 personer. Till middagsscenen användes drygt 400 ljusarmaturer, fem projektorer, två Panasonic PT-DZ21K och tre Barco HDF-W26. Allt sköttes med hjälp av ett grandMa2 full-size, två grandMA NPU och tre olika mediaservrar från Hippotizer.
Rent arbetsmässigt så började teamet prata om uppdraget i september 2017 och gick igenom saker som vilket tema de skulle jobba med.
– Jag gör alltid research och tittar på vilken typ av företag det är vi ska jobba med. Jag försöker hitta någonting som de jobbar med, som vi kan fånga upp som en röd tråd i produktionen. Den här gången var det hexagoner som fanns med i inbjudan. Det blev grunden i scenografin och ljusdesignen till både konferens, middagsscen och nattklubben i annexet. Vi gifte ihop dem med den stora inramningen, som var ett superhjältetema. För att skapa hexagonerna på plats använde jag mig av Martin VDO Sceptron, som är en rolig LED-produkt som jag verkligen kan vara kreativ med.
Lotta försöker hitta en röd tråd i ett projekt att bygga vidare på. På uppdraget i Globen var det hexagoner som fick gifta ihop sig med ett superhjältetema.
När det väl var dags var det ganska snabba puckar. Teamet bestod av cirka 50 personer och de var sex ljustekniker. De kom in på onsdag morgon, byggde och repeterade på torsdag, och på fredag morgon drog allting i gång.
Kämpa för sina idéer
Ibland får Lotta kämpa för sina idéer. För jobbet i Globen hade hon bestämt att de skulle göra en bakprojektion på ett tunt tyg med tre Barco HDF-W26.
– Alla bildtekniker sa nej, det går inte, man kommer se projektorerna igenom tyget. Då sa jag att det spelar ingen roll, vi gör det ändå. Det gör ingenting om vi ser strålarna bakom för det kommer bli snyggt. Jag hade prov-projicerat på tyger jag beställt hem och bestämt mig för ett tyg, vit draperad voile. Jag visste att det använts till frontprojektion och att ljuset fäste bra på det, men inte om det skulle fungera lika bra med bakprojektion.
Eftersom tyget var draperat så blev det lite tjockare på vissa ställen, och då blev folk ännu mer kritiska. Men Lotta stod på sig.
– Det var viktigt att förstå att det här inte skulle vara en projektion där vi skulle visa grafik som exempelvis en årsredovisning. Här skulle vi skapa en effektbakgrund. Det fanns skärmar på sidorna av scenen där vi kunde lägga projektioner med allt innehållsmässigt viktigt.
I slutändan blev resultatet riktigt bra. Till och med bildteknikern, som varit mest negativ, kom fram till Lotta och sade att han måste erkänna att det inte bara blev okej, utan riktigt bra.
– Det var så skönt. Det ska erkännas att jag ibland, när jag gör saker som inte är inom ramen och där jag utmanar kreativiteten, kan tvivla på om jag verkligen tagit rätt beslut. Kommer det att se bra ut? Eller får jag stå med hundhuvudet och erkänna att det inte blev så bra. Men det skulle snabbt bli tråkigt om jag aldrig gjorde något som stack ut. Det är världens enklaste jobb om man bara håller sig inom ramarna, då skulle jag kunna göra exakt samma jobb om och om igen, men hur roligt är det?
Blandar erfarenheter
I första hand jobbar Lotta med tv-produktion och företagsevent. Men det dyker också upp andra uppdrag som exempelvis en turné tillsammans med Johnossi, så hon är inte helt nischad. I höstas varvade Lotta Champions of Rock-turnén med På Spåret. Genom att få lösa olika typer av uppdrag och utmaningar får hon med sig mängder av erfarenheter.
– Att jag jobbat en hel del med musik kan jag ta med mig in i en tv-produktion. Jag kan köra lite tuffare, kanske inte på Bingolotto, men i På Spåret får jag ta ut svängarna. Jag använder sällan frontljus, utan mycket motljus och får till en ganska tuff look. Att kunna ta med mig erfarenheter och blanda dem på olika uppdrag och sätta min egen prägel på uppdraget, är bland det mest givande med mitt jobb. Det som kan vara svårt är när det är någon annan som ritar upp scenlösningen och kanske inte förstår ljus och teknik på rätt sätt. Programledare trycks upp mot väggar och man lägger in projektioner för nära. Då måste jag lösa deras problem och det kan vara lite tufft ibland.
Människovärde
Lotta har hållit på i branschen länge men berättar att hon personligen sällan möts av några problem.
– Men det är absolut en mansdominans i branschen och en del har en attityd som inte är okej. Det finns också en hierarki där somliga anser att de står över andra. Det är inte så charmigt. Ändrar man attityden, ändras nog även könsfördelningen. Det handlar om människovärde och respekt helt enkelt.
Nästa utmaning
Just nu ser Lotta fram emot På Spåret, berättar hon och lyfter fram dess fantastiska musik, spännande artister och det härliga husbandet som leds av Stefan Sporsén.
– Det är också en jättefin scenografi, som Tina Söder har skapat, som är underbar att jobba i. Kristian och Fredrik är fantastiska mot alla i teamet och vi garvar från samlingen klockan åtta på morgonen tills vi går hem på kvällen. Det är en ynnest och jag får också ett stort kreativt utrymme, jag får göra vad jag vill!
